En annan värld är möjlig, är slagordet för World Social Forum som i år kom till Afrika och Kenya. Ungefär 50 000 personer deltog, rekordet tidigare är runt 150 000 deltagare. Det kändes som att vi hade rätt gott om plats, arrangörerna hade nog räknat med fler. Man får tänka att det finns en helt annan tradition att hålla massevenemang i Latinamerika, människor reser långt för att delta. Men viktigare ändå är förmodligen att människor är fattiga på ett helt annat sätt i Afrika. Detta präglade forumet på ett sätt som blev en intressant illustration till ”klasskillnaderna” inom de nya sociala rörelserna.
De som kom lokalt var också tvungna att betala avgifter, och dessutom släpptes inte alla lokala försäljare in. Protesterna mot detta tilltog i intensitet vartefter forumet fortskred. En demonstration urartade, barn sprang för att stjäla mat, polisbilar anlände. Till sist släpptes fler deltagare och försäljare in.
I Nairobi finns Kibera, Afrikas största slumområde. Sluminvånarna bjöd in till en stor fest men den fick avblåsas eftersom taxibilarna vägrade att åka in i området av säkerhetsskäl.
Alldeles intill en av grindarna låg en primitiv bio av hopklistrade plastsäckar som visade filmer om slummen och andra dokumentärer av intresse. Den låg granne med Brasiliens flotta paviljong med trägolv och moderna toaletter. En klasskillnad som kändes märkligt påtaglig. Har aldrig besökt WSF i Porto Allegre men det är enligt uppgift betydligt mer välorganiserat och har haft större resurser. I Nairobi var programmet svåråtkomligt, obegripligt och tryckt på ett papper som förintades bara man tog i det. Ljudutrustningarna för översättning och röstförstärkning var för få, de stals ur olika möteslokaler på nätterna och det var ofta svårt att höra vid de de olika seminarierna.