En annan värld är möjlig, är slagordet för World Social Forum som i år kom till Afrika och Kenya. Ungefär 50 000 personer deltog, rekordet tidigare är runt 150 000 deltagare. Det kändes som att vi hade rätt gott om plats, arrangörerna hade nog räknat med fler. Man får tänka att det finns en helt annan tradition att hålla massevenemang i Latinamerika, människor reser långt för att delta. Men viktigare ändå är förmodligen att människor är fattiga på ett helt annat sätt i Afrika. Detta präglade forumet på ett sätt som blev en intressant illustration till ”klasskillnaderna” inom de nya sociala rörelserna.
De som kom lokalt var också tvungna att betala avgifter, och dessutom släpptes inte alla lokala försäljare in. Protesterna mot detta tilltog i intensitet vartefter forumet fortskred. En demonstration urartade, barn sprang för att stjäla mat, polisbilar anlände. Till sist släpptes fler deltagare och försäljare in.
I Nairobi finns Kibera, Afrikas största slumområde. Sluminvånarna bjöd in till en stor fest men den fick avblåsas eftersom taxibilarna vägrade att åka in i området av säkerhetsskäl.
Alldeles intill en av grindarna låg en primitiv bio av hopklistrade plastsäckar som visade filmer om slummen och andra dokumentärer av intresse. Den låg granne med Brasiliens flotta paviljong med trägolv och moderna toaletter. En klasskillnad som kändes märkligt påtaglig. Har aldrig besökt WSF i Porto Allegre men det är enligt uppgift betydligt mer välorganiserat och har haft större resurser. I Nairobi var programmet svåråtkomligt, obegripligt och tryckt på ett papper som förintades bara man tog i det. Ljudutrustningarna för översättning och röstförstärkning var för få, de stals ur olika möteslokaler på nätterna och det var ofta svårt att höra vid de de olika seminarierna.
Sök på denna hemsida
Stöd Dokus granskning av våldsbejakande islamism
-
NY BOK: Svart på vitt om SD
Frigjorda tider – en bok om sexvågen och kulturen
Boken om Sveriges förste nazistledare
- Follow Anna-Lena Lodenius on WordPress.com
-
Anlita mig som moderator!
-
Mina senaste blogginlägg
- ”En Sverigedemokraterna för dummies”
- NYTT: Jihadism är fortfarande det största hotet enligt Europol
- Jag skriver mer om Sveriges förste nazistledare
- I huvudet på en terrorist
- Högerpopulisterna sviker Putin
- Svart på vitt om Sverigedemokraterna
- Svenska sångdivor
- De okände ultranationalisten Zjirinovskij är död
- Det ryska propagandakriget
- Dagens Nyheter berömmer boken om en värmländsk Hitler
Mest populära sidorna
- Sverigedemokraternas historia
- Sverigedemokraterna - så funkar dom
- Sven-Olle Olsson i salig åminnelse
- Att bygga en demokrati i skolan
- Dokument: Terrorism på 1970-talet
- Temakväll om Vit makt
- Militanta antirasister härjar i Eskilstuna
- SD:s kusiner i Europa
- Jag längtar nästan alltid hem till Norrtälje
- Ja, SD:s första ordförande var verkligen med i ett nazistparti!
Arkiv
-
-
Jag pratade en gång med en kvinna från Somalia om Afrikas fattigdom. Hon ansåg att den utbredda egoismen var *en* orsak. Ett bra exempel är när miss universum tävlingen gick i Nairobi (har jag för mig, det var ett tag sedan), samtidigt som skolungdom i Sverige samlade pengar till ett vattenprojekt där, exemplifierat med en vattendroppe. Man brukar tala om att folk inte ens har mat, här gällde det alltså om dom skulle ha vatten ens.Jag tror att det skulle behövas ett bättre enande i Afrika, någon slags anda att man inte gör vad som helst mot en annan afrikan. Lite av splittringen mellan afrikaner kunde man även se under slaveritiden, afrikaner sålde afrikaner till slavjägarna i Afrika. Förmodligen beror bristen på nationell enighet delvis på att ”vita” europeer i hög grad har dragit gränserna mellan länderna, gränser som inte präglar hur afrikanerna ser på sin världsdel.
Hm. Så sorgligt. Men desto viktigare blir ju den här typen av arrangemang. Tänker på TV 8:s sändningar från World Economic Forum i Davos – kontrasten mot det du berättar kunde inte varit tydligare….