SVT har återtagit greppet över familjernas lördags-kvällar med Svensson, Svensson och Babben. Oförarglig lördags-muzak, kanske. Men i synnerhet Babben tycker jag inte hyllas riktigt efter förtjänst. Jag har träffat henne någon gång som journalist och gjorde en intervju med henne i samband med att hon var ute och pratade om sin utbrändhet. Det som slog mig då var att hon har en oemotståndlig kombination av professionalism, kontroll och intelligens samtidigt som hon är både personlig och varm.
När hon sitter som intervjuare är hon helt enkelt en lysande journalist. Hon lyssnar, hon glömmer aldrig följdfrågorna och hör nyanserna och glidningarna även hos det tråkigaste intervjuoffer där hon kan sätta in en oväntad fråga och få personen att öppna upp. Att hon lyckas beror delvis på hennes djupa medkänsla. Det blir på riktigt, vilket TV sällan är (inte ens i dokusåpornas värld).
Peter Jöback gråter verkligen över hur han som liten tjockis på 10 år inte kom fram under sängen som han skulle gömma sig under i Sound of Music. E-Type delar med sig av tristessen när han sitter på dataträffar och låtsas att han är lärare i halvårsvis inför utsikten att få träffa en alldeles vanlig kvinna som älskar honom för den han är. Inslaget heta stolen är en temposänkare, men minuterna då Babben sitter som intervjuare är helt enkelt lysande TV.
Anna-Lena Lodenius 
Henkke: Jag minns inte exakt hur mina ord föll, men troligen ställdes frågan ”Kan man skämta om allt?” och att jag troligen svarade att det kan man väl men att man bör avstå från t ex att skämta om nationella trauman som Estonia och tsunamin, att man inte ska sparka nedåt samt att det kan vara känsligt att skämta om t ex judar eftersom det finns en lobby-grupp med kortnummer till klagomuren bara man säger ordet jude eller kosher i radion – ungefär så.Om du vill veta kanske programmet ligger kvar på webben, det var P4 Extra jag var på harjag för mig.
Tack Babben! (Samt för lån av foto som jag lagt till)
mr goodfellow: jag tycker judevitsar är mkt roliga. på rätt ställe. men hur roliga är egentligen ”negervitsar” ? vad karaktariserar en svart/brun människa ? får man skämta om mongon & psyksjuka? varför inte ? bögar skämtar om sig själva och det är skitkul. men det är väl kärnan i problemet kanske ?jyllandsposten kunde inte få muslimerna att skratta heller, så visst är det svårt… fast det kanske aldrig var meningen…?och kanske förblir det så hur gärna man än vill komma åt det och skämta om just de sakerna själv ? är man skicklig klarar men det säkert, men det kommer alltid finnas några som inte uppskattar en rondellhund eller en vits pga av ngt som stöter…# babben, jag gillar dig hur som helst, men hur använde du ordet jude ? jag tycker som sagt att om man KAN ”dra en vits/ståuppa/vara rolig mindre grupper så är det ju kanon, MEN det kanske inte är så mkt att beklaga sig över om man inte klarar av det tycker jag…
Jag är ganska säker på att jag inte sa ”dra jude-vitsar” eftersom jag inte drar vitsar ö h t. Diskussionen i radioinslaget gällde vad som inte går att skämta om och eftersom både jag och andra har blivit åtsagda och ibland även anmälda enbart p g a att vi använt ord som jude eller kosher i radio så menar jag att det är ett exempel på en överkänslighet som gör att man undviker ämnet helt. Det har inte ens varit någon form av skämt inblandat.För att ge en motbild till henkkes intryck av mig vill jag nämna att jag har varit inbjuden hos judiska församlingen och haft öppna samtal inför publik med (dåvarande i a f) rabbinen Morton Narrow om tro och trosfrågor där vi även diskuterade sånt här med öppet sinne.
Henkke skrev: ”fast jag har för mig jag hörde henne beklaga sig på radio över att man inte fick dra jude-vitsar för då började judiska församlingen att ”voja” sig… min akting för henne föll som en sten.”Kanske du är alltför känslig, Henkke. Alla judevitsar är ju inte elaka. Själv tycker jag emellertid att det är bäst att inte dra några judevitsar alls. Känner heller inget behov.Babbens uttalande var teoretiskt. Och visst hade hon rätt! Det går helt enkelt inte an o.s.v.Ett beskäftigt överbeskydd gällande någon viss etnisk grupp kan te sig förolämpande.
Känner väl till Bertil Neuman, en mycket sypatisk man som även skrev en bok om hjältar som vågade något för att rädda andra i samband med judeförföljelserna.Det går att skratta åt det mest fruktansvärda, minns Roberto Benignis ”Livet är underbart”. Fast som sagt, har ingen aning om vad Babben menade.
Känner alla till Bertil Neuman? Inte, därför en kort presentation.Bertil Neuman grundade Svenska institutet för opinionsundersökningar (= SIFO), under många år var han styrelseordförande i Judisk Krönika, är ekonom, företagskonsult och kulturskribent.Neumans bok ”Skratta eller gråta – humor i koncentrationsläger” (2005) rekommenderas. Den har en inledning av Arne Ruth.Bokens författare är väl medveten om att ämnet är känsligt. Om Babbens beteende är ursäktligt ser jag ej som min sakatt bedömma. Månne kan det dock förklaras.
Det gör mig uppriktigt ledsen om hon sa så, verkar klart omdömeslöst. Ibland är det svårt att höra uttalanden som är ryckta ur sitt sammanhang, frågan är vad hon menade. Judevitsar är ju ibland helt ok, judar får ju själva driva med sig själva utan att folk tycker att det är plumpt. Mer känsligt om någon annan gör det.
fast jag har för mig jag hörde henne beklaga sig på radio över att man inte fick dra jude-vitsar för då började judiska församlingen att ”voja” sig… min akting för henne föll som en sten.