Ring mig inte, jag svarar nämligen inte i telefon längre. Åtminstone inte i den fasta telefonen som står på företaget. I 9 fall av 10 är det försäljare, som vill tala med ”företagets inköpsansvarige”. Vi är två på det här företaget, jag är den enda som regelmässigt sitter här och arbetar på dagtid (min man jobbar oftast på annat håll och har bara skrivbordet för bokföring).

Något Nix-register för företag existerar inte. Jag vill inte köpa kontorsvaror, försäkringar, telefoni, bredband eller vad det nu är. Jag bryr mig inte om ifall jag tjänar 10 öre och får internet security-paket för 500 kronor på köpet (som jag redan har). Min arbetstid och min frid är långt dyrbarare. Vore det inte för att jag har ADSL-uppkoppling och enstaka gånger får ett fax (en snart utdöd teknik som mest används om jag har uppdragsgivare i andra länder) skulle jag släcka ner den telefonen helt och bara ha min mobil.

Ett tag skällde jag ut alla som ringde. Sedan började jag lägga på så fort jag hörde att de var en försäljare. En gång svarade min man (som inte anammat samma vaksamhet som jag upparbetat de senaste åren) och blev pålurad två mobilabonemang hos Telenor som vi hade all möda i världen att bli av med. Trots att de lurat honom på både priset och villkoren. Avtal är avtal, muntligt gäller! Som företagare är ens rättigheter dessutom betydligt sämre jämfört med vanliga konsumenter. Så jag har kommit fram till att enda möjligheten är att aldrig lyfta telefonluren. Bara så ni vet!