Apropå melodifestivalen så har ju vi svenskar alltid haft ett gott öga till Norge. Vi gödslar med 12-or oavsett vad de skickar. Många av bidragen har blivit klassiker, eller åtminstone kultstämplade. Men Odd Børre Sørensen är en ny bekantskap. Lustigt nog, jag minns förstås mycket väl Spaniens ”La la la” som vann samma år, 1968, och även tvåan Cliff Richards ”Congratulations”. Men inte att Norge samma år kom på 17:e plats med låten ”Stress” som blev en stor hit i hemlandet (tack Trampe för tipset).
I åratal efteråt stressades sångaren, som väl kan beskrivas som Norges svar på Östen Warnebring (fast själva tyckte de mer att han påminde om Engelbert Humperdink), av människor som stoppade honom för att få stamma fram bitar av den enervrerande texten: ”må, må, må, må, må, må skynde meg å gå, gå, gå, gå, gå, gå…”. När vi ju ändå är inne på Odd Børre måste jag även rekommendera ”Make Love Not War” från 1977. Ovanligt sent kan tyckas, men texten är tidstypiskt anspråksfull och notera även den spretiga kören med sina beiga polotröjor.
Jan Teigens ”mil etter mil” som gav noll poäng är väl det mest minnesvärda som Norge har åstadkommit i euroviosion contest?