Det är skönt att veta att man inte har det värst. Långt därifrån. Kalle Lind, känd från radioprogrammet ”Hej domstol” och bloggen ”En man med skägg” har gett ut boken ”Människor som det varit synd om”. Ett antal eländesskildringar från alla upptänkliga områden från Bibelns Job och Korpelrörelsen till Arne Weise och Melker i Saltkråkan.

Jag har skrattat mycket, även om allt inte håller samma nivå. I radion och på bloggen är just flödet och rikedomen av infall en del av poängen. I bokform blir svackorna mer uppenbara, en duktig redaktör hade kunnat hjälpa honom att stryka lite i det ymniga manuset. I några fall tycker jag hans medkänsla brister när helt okända personer som råkat hamna i blickfånget utan egen förskyllan hängs ut, som Lennart Hylands son.

Men för det mesta hamnar han ändå på rätt sida om gränsen. Gillar särskilt att han även ger sig på en del ikoner i svenskt kulturliv som Astrid Lindgren. Eller egentligen filmerna på hennes böcker, men även dessa är ju närmast oantastbara. Så skönt att någon äntligen tar bladet från mun och berättar varför t ex Krösa-Maja i Emilfilmerna uppenbarligen är dubbad från tyska och ger ett så osympatiskt slirigt intryck.