Sverige är fullt av människor som är bättre på att hålla tal och föra sig offentligt än kungen och drottningen. Varför låtsas alla medier som att det är en smärre sensation att far och son Westling klarade av det? Oj, dom små människorna från lingonskogen kan prata!

Känner mig bedrövad och beklämd över all den ystra rojalism som väller över landet. Visst är de söta och förälskade, visst är det fint med bröllop och visst hade Benny Andersson och Kristina Lugn skapat en otroligt vacker sång till brudparet. Jag är ingen oromantisk person. Men ändå. På söndagen, just när man trodde att nu är det över, kommer kvällstidningarna tjocka som telefonkataloger med bilder på varenda vinkel av bröllopet.

Aftonbladet tar priset med att göra den vanliga tidningen till en tunn bilaga i bröllopstidningen som är huvudnumret för dagen. Men visar också upp en svårslagen kluvenhet mellan att frossa i intresset för själva bröllopet och samtidigt tag avstånd från det.

Tidningen innehåller inte bara en helsideskrönika av Jan Guillou utan även ett långt debattinlägg av Katrine Kielos, båda självklart republikaner. Dessutom har man lagt den vanliga kultursidan som sista uppslag och där skriver bland annat Åsa Linderborg. Helheltsintrycket blir splittrat och konstigt, som om kritikerna blir en slags alibi för att trots allt tjäna pengar på att sälja lösnummer till alla som inte kan få nog av detaljerna kring Victoria och Daniel (och som förmodligen bara blir irriterade över Guillou och gänget).