Kan inte släppa tanken på det här med Håkan Juholt och hans flickvän och hennes dom för bedrägeri. På ett sätt har alla som hävdar att det bara är hennes sak rätt. Håkan Juholt vidhåller dessutom att det är överspelat, hon har tagit sitt straff. Det stämmer förstås också. Men ändå.
Det är inte länge sedan, och hur är en människa funtad som gör något sådant? Det var riskabelt, hon använde sitt eget kontonummer så det var inte svårt att bli upptäckt. Det var komplicerat, innefattade en massa pappersarbete (gud vet hur svårt det är att få ut ersättning för förlorade prylar, arbetstid eller något annat som man vill ha från resebolagen). Det handlade om förhållandevis lite pengar. Spelberoende, shoppingberoende? Personliga problem av något slag? Men det finns ju dyra SMS-lån som åtminstone inte är olagliga (bara kriminellt dyra).
Jag missunnar inte Håkan Juholt att träffa en tjej som han sover hos ibland, ragga på krogen, vad som. Men borde han inte ställa lite högra krav på den som han har vid sin sida när han blir partiledare. Någon jag talade med nämnde ordet säkerhetsrisk. Den som har så här dåligt omdöme kan kanske utnyttjas, utsättas för påtryckningar vad vet jag. Jag tycker han verkar vara en hygglig person, men den här historien gör mig brydd och obehaglig till mods.
Anna-Lena Lodenius 
Håller tummarna, det vore väl synd.
En dag som denna måste man trots allt le lite åt Göran Greiders formulering av läget Juholt ; ”historiens kortaste vänstervåg”……hoppas han har fel….
Det är dubbelt, som människa håller jag helt med dig. Tron på det felfria, oantastliga etc har gått för långt när vi väljer våra ledare. Att det inte ska finnas några fläckar, det är hårt och orimligt. Men det här bedrägeriet känns som mer skruvat än så, så beräknande. Att ingen av dem ens försöker sig på en pudel: det var ett misstag som jag ångrar djupt (oavsett om hon gör det eller inte).
Tycker det är en annan sak än att köra lite för fort, titta lite för djupt i glaset, bli kär i någon fast man är gift och annat som vanliga människor gör och som snarare handlar om mänsklig svaghet. Fast det är klart att om de nu är ett par kan han ju inte säga: du duger i sängkammaren men inte när jag blir en offentlig person.
Vill så gärna tro att han är en jättebra partiledare som kommer att föra socialdemokratin till nya framgångar, men har någon slags klump i magen över vad som händer. Hur folk med erfarenhet petas till höger och vänster, duktiga människor som det känns som ett slöseri att dumpa likväl som den unga invandrartjejen som knappt fått chansen att visa vad hon kan (se dagens svd). I grunden håller jag med dig. Men att han har en partner som dömts för bedrägeri kan vittna om vidsynthet eller omdömeslöshet, frågan är vilket som väger över.
..jag vet inte…med risk för att trampa helt fel…jag är inte så glad i att representeras av Herr och Fru Fredrik/Filippa perfektion, rätt färgmatchade, Freddan lagomt nedbantad till förr valet, hela Solsidankittet. Det finns nåt uppfriskande över Håkans (som han säger ”bräckliga familj”), jag fördömer naturligtvis bedrägeriet (glad dock att det inte var mot nån förskola el.dyl) ABSOLUT…men så här ser Sverige ut, skilda människor hittar nån på internet, kulbo, hon är inte ens partikamrat, inte ser man det som en partner man måste ta ansvar för i alla lägen…Han är en egen person. Jag måste säga att jag förstår att det inte riktigt ingick i hans världsbild att gå igenom hennes arkiv inför valberedningen. Med facit i hand, korkat, men förståeligt. Säkerhetsrisk? Ja, ja, finns säkert i paret Reinfeldts krets också, nån börsnisse som kört lite inside och en blöt afton i Täby skaffar sig viss info…snyggare skött, men, men, mänskligt men förkastligt. Sen kan man ju önska Håkan en mer stabil flamma, men det kan man ju önska många. Så för att citera en annan lirare; ”För Sverige i tiden”, Håkan, fortsätt inslagen väg.