Att gå på musikal var inte någon självklarhet tidigare när jag besökte London. Men numera beter jag mig faktiskt allt oftare som andra Londonturister. Den här gången såg jag till och med två föreställningar. Vi bokade innan för att vara säkra, men annars finns ju alltid kioskerna i Leister Squares tunnelbana som säljer biljetter till halva priset.

”Once” är en anspråkslös men charmig lågbudgetfilm (se SvD recension) med irländske musikern Glen Hansard och Marketa Irglova från Tjeckien. Jag medger att det var svårt att tänka sig den på scen, men resultatet var bättre än väntat. Scenen är en pub, det spelas irländsk musik och vi i salongen kan gå upp före föreställningen och i pausen och stå där och dricka öl med skådespelarna. Vissa bifigurer i filmen får större plats, och det är mer komiska inslag. Men utan att det begås våld på en i grunden rätt lågmäld historia. Bra musik dessutom, har lyssnat mycket på soundtracket från filmen.  Hansard och Irglova fick en Oscar för bästa filmusik, de var ett par både privat och på scen under några år och kallade sig då Swell Season, efter en bok av tjeckiske författaren Josef Škvorecký.

”The Book of Mormon” är en lika stor succé i London som tidigare på Broadway. En religiös satir om mormoner som försöker att missionera i Uganda, med alla kulturella förvecklingar och problem, skapad av personerna bakom South Park. Vansinnigt kul, smart och befriande i sin gränslösa drift med allt och alla. Välgörande i en tid då allt fler ängsligt avstår från att yttra sig av att rädsla för någon ska bli kränkt. Mormonerna har svarat med att annonsera flitigt på bussar och i tunnelbanan (exempel på annonsering här intill) samt, egendomligt nog, i programbladet till föreställningen.