IS har sedan länge trumfat ut alla andra liknande organisationer på propagandaområdet. Det beror på att IS arbetat på flera olika plan samtidigt och riktat olika slags propaganda till olika grupper. Det skriver de två norska forskarna Jan Christoffer Andersen och Sveinung Sandberg som båda är verksamma vid institutionen för kriminologi och rättssociologi vid universitetet i Oslo. Tillsammans har de skrivit artikeln ”Islamic State Propaganda: Between Social Movement Framing and Subcultural Provocation” (Terrorism and Political Violence, Routledge, Taylor & Francis Group, 2018)

Forskarna betonar att IS är en komplex rörelse som man måste förstå både som en social rörelse och som en subkultur.  Hittills har få studerat IS ur båda dessa perspektiv med hänseende på propagandan. Ändå är det just kombinationen som gjort att IS lockat såväl spänningssökande unga som mer eller mindre stabila familjer. IS har en ”hel verktygslåda” av idéer, trossystem och berättelser riktade mot olika slags målgrupper, skriver Andersen och Sandberg.

Studien har framför allt baserat på en genomgång av IS digitala magasin Dabiq. Min artikel har publicerats på stiftelsen Dokus hemsida och ingår i en serie artiklar som refererar relevant forskning kring våldsbejakande radikal jihadism.

Innehållet i tidningen kan delas in i två till synes oförenliga grupper: dels reportage om statsbyggande, hjälparbete, militära segrar, religiös utövning och historia, dels bilder och texter om förstörelse av historiska minnesmärken, barnsoldater, brutala mord och avrättningar.

En subkultur vill gärna visa att anhängarna skiljer sig från de andra, mainstreamsamhället, och dessa olikheter ska gärna befästas. Tidningen Dabiq använde ofta bilder för att visa på vilken stil som den jihadistiska subkulturen uppmanar till. Bilderna manade till maskulinitet i form av inte bara kläder utan även fordon, vapen och våldsanvändning. Det maskulina idealet är en muslimsk krigare som slåss i jihad. De yttre attributen bands i texterna samman med begrepp som ära och tanken på döden som en möjlig upphöjelse. Självmord har historiskt sett varit illegalt i Islam och martyrskap i form av att ta sitt liv tillåts inte i Sunni-islam. Men IS har lyft religiös hängivenhet och lojalitet till nya nivåer, här beskrivs martyrskap som den högsta nivån.

Läs hela artikeln på Doku.nu.