Vad är det med sekter och rockmusik?

all saved2all saved3Jag har alltid fascinerats av hur musiken ofta spelar en så stor roll för politiska och religiösa sekter. Jag tror det har att göra med att musiken talar så direkt till känslan, och att den tar sig förbi intellektet och skapar en upplevelse av hängivelse och samhörighet. Under slutet av 1960- och 70-talen fanns många extrema religiösa sekter som emellanåt producerade hyfsat njutbar musik, även för den som inte sympatiserar med budskapet. Ser att en DVD är på väg om ”The Source Family”, har beställt. DN hade en långa artikel i tisdags (som man bara kan läsa på nätet om man är prenumerant). Här nämns även en rad andra sekter/sektledare som ägnat sig åt musik, exempelvis Charles Manson.

För ett antal år sedan laddade jag ner ”For Christians, Elfs and Lovers”  från någon udda sajt på nätet, en skiva med en slags Gandalfliknande gestalt på omslaget och två flickor med långt hår i sjal och långa kjolar på baksidan . Bandets namn var nog det som gjorde mig mest nyfiken: All Saved Freak Band. Det fanns faktiskt en låt om ”Sagan om ringen”, apropå omslaget. Men framför allt handlade det om bibliska berättelser och frälsning till musik som hörde väl hemma i den hippieaktiga folkrock som var populär vid tiden för utgivningen. Att det lät så pass bra beror nog delvis på att de lyckades knyta till sig basisten Glenn Schwarz 1971 som varit med i bandet ”Pacific, Gas & Electric” som haft en megahit med låten ”Are you ready?”. Schwarz hade en alltmer vacklande mental hälsa, men hela sin musikalitet intakt när han gick in i detta i alla bemärkelser smala och udda band.

Det första albumet ”My Poor Generation” har beskrivits musikaliskt som: ”Ett helt oumbärligt Jesus-album som blandar barockmusik med folkmusik, cembalo, stråkar, piano och träblås, några överjordiskt rökiga dröm- och psychedeliska melodier och därtill avskalad elektrisk bluesboogie. Det var en udda församling som tillsammans skapade en atmosfär som representerar det bästa i det som en gång var Jesusrocken.” (Enligt Bob Felberg, New Creation Radio, WVOF och medförfattare till boken” The Archivist:Guide to Christian Rock Music”.)

Vet att jag tidigare läst mer eller mindre bisarra historier om sekten bakom, men nu hittar jag mest artiklar om musiken. All Saved Freak Band sponsrades av Church Of The Risen Christ och dess ledare Larry Hill som manat gruppen att flytta till Ohio. Har tidigare läst texter som beskriver hur Larry Hill krävde tillgång till alla kvinnor för sig själv, lite som Hans Scheike och hans harem tänkte jag då. I det jag nu läser står inte mycket om hur själva sekten fungerande och hur deras liv såg ut, så ta inte det jag just nämnt för någon sanning. Jag ser fram emot boken ”FORTNEY ROAD: The True Story Of Life, Death And Deception In A Christian Cult” av Jeff C Stevenson som varit på gång i flera år och som av förhandsinformationen att döma kommer att beskriva en sluten sekt med sexuella övergrepp, människor som försöker fly och liknande inslag. (SENARE TILLÄGG: Den går numera att köpa t ex via Amazon.)

Här kommer en intervju med bandmedlemmen Joe Marko och bilder från bandets tidiga historia. Joe Markko drabbades 1973 av en olycka på en industri och fick 27 000 volt genom kroppen. Han förlorade båda händerna och fick brännskador över mer än halva kroppen. Gitarristen i bandet fick lära sig att spela allt som Joe spelat, bandet fortsatte och Joe också – fast nu främst som låtskrivare, sångare och bandledare.

Läs mer: It’s Psychedelic Baby,  One-Way.org, Cross Rythm. Allt mer av musiken läggs upp på Spotify, bland annat samlingsalbumet ”Harps on Willows”.

NYTT: Har till sist lyckats hitta den text om bandets historia som jag letade efter: ”A Historical Look at the All Saved Freak Band” av Ira Lewis. Här ett utdrag:

”Från mitten till slutet av 70-talet drog sig bandet tillbaka samtidigt som Larry Hill utvecklade ett allt mer auktoritärt ledarskap. Han framställde sig nu som Guds enda sanna röst. Larry utsåg en ”inre krets” i gruppen som bara bestod av kvinnor, både gifta och ogifta, de sågs som ledare och profetissor. De tvingades även att tjäna Larry sexuellt. Männen fick sova i en ladugård medan Larry sov i huset med kvinnorna. /../Sanktionerna var hårda (mot de som inte visade lydnad), även misshandel förekom. Männen förödmjukades och piskades om de ifrågasatte Hills ledarskap. Männen arbetade 18 till 20 timmar om dagen och förväntades överleva på minimalt med mat och sömn. Barnmisshandel förekom också och socialarbetare kom för att undersöka detta. De som berättade sanningen till personer utanför gruppen blev slagna av Hill.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Papperslösa, hederskulturer och Husby i Kanal Global

8858269760_ae57b6a6f9_oVårens program av Miniatyr i Kanal Global har nu lagts upp på deras hemsida. Jag har lagt upp de som jag var programledare för här.

Under våren har vi bland annat diskuterat Anders Carlbergs bortgång, männens roll i relation till hederskulturer (som vi tog upp i två program), papperslösas situation och kravallerna som startade i Husby.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tips för Londonresenären del 3: Musikaler

main_img_2Att gå på musikal var inte någon självklarhet tidigare när jag besökte London. Men numera beter jag mig faktiskt allt oftare som andra Londonturister. Den här gången såg jag till och med två föreställningar. Vi bokade innan för att vara säkra, men annars finns ju alltid kioskerna i Leister Squares tunnelbana som säljer biljetter till halva priset.

”Once” är en anspråkslös men charmig lågbudgetfilm (se SvD recension) med irländske musikern Glen Hansard och Marketa Irglova från Tjeckien. Jag medger att det var svårt att tänka sig den på scen, men resultatet var bättre än väntat. Scenen är en pub, det spelas irländsk musik och vi i salongen kan gå upp före föreställningen och i pausen och stå där och dricka öl med skådespelarna. Vissa bifigurer i filmen får större plats, och det är mer komiska inslag. Men utan att det begås våld på en i grunden rätt lågmäld historia. Bra musik dessutom, har lyssnat mycket på soundtracket från filmen.  Hansard och Irglova fick en Oscar för bästa filmusik, de var ett par både privat och på scen under några år och kallade sig då Swell Season, efter en bok av tjeckiske författaren Josef Škvorecký.


IMG_4296”The Book of Mormon” är en lika stor succé i London som tidigare på Broadway. En religiös satir om mormoner som försöker att missionera i Uganda, med alla kulturella förvecklingar och problem, skapad av personerna bakom South Park. Vansinnigt kul, smart och befriande i sin gränslösa drift med allt och alla. Välgörande i en tid då allt fler ängsligt avstår från att yttra sig av att rädsla för någon ska bli kränkt. Mormonerna har svarat med att annonsera flitigt på bussar och i tunnelbanan (exempel på annonsering här intill) samt, egendomligt nog, i programbladet till föreställningen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar