Anna-Lena Lodenius

I går gick holländarna till valurnorna i ett nyval som utlösts av att högerpopulistiska partiet PVV med partiledaren Geert Wilders i spetsen vägrat gå med nedskärningar i budgeten. Innan valet talades om väntade framgångar för ytterkanterna, framför allt för Socialistiska partiets som i likhet med PVV satsade på hård kritik av EU och Euron. Men resultatet blev att mitten gick kraftigt framåt. Socialistiska partiet ser ut att få ungefär lika många röster som sist och stannar på 15 mandat. PVV backar kraftigt och går enligt preliminära beräkningar från 24 till 9 mandat (backar alltså 15). (Se SvD.)

När 90 procent av rösterna räknats hade liberala VVD fått 41 mandat, vilket var två mer än socialdemokratiska PvdA. (se DN/TT) VVD:s ledare Mark Rutte bildade 2010 en minoritetsregering bestående av VVD och kristdemokratiska CDA med PVV som stödparti. Mark Rutte har nu åter fått i uppdrag att bilda en regering men har inte berättat vilka partier han tänker sig ska ingå. Klart är i alla fall att det kommer att bli en EU-vänlig regering, så en försiktig gissning är att Geert Wilders har anledning att inte hysa särskilt stora förhoppningar. (DN2)

Hur ska man nu tolka det här resultatet? Egentligen stämmer det med slutsatsen från många statsvetare att det inte är arbetslöshet och finanskriser i sig som frambringar politisk extremism utan snarare att det politiska fältet konvergerar, partierna blir allt mer lika, populistiska partier kan framstå som det enda alternativet. När det uppstår allvarliga kriser går människor till de etablerade partierna som upplevs som tryggare. Även i det senaste valet i Danmark valde fler att rösta med etablerade partier snarare än med Dansk Folkeparti.

Den här hypotesen saknar dock inte undantag. Det mest uppenbara är Grekland där väl krisen får antas vara ett viktigt skäl för att både extremvänster och extremhöger vuxit sig starkare. Dessutom menar många att danskarna bara var trötta på den enorma fixeringen vid integration, islam etc i dansk debatt i många år. Har en liknande mättnad inför massiv kritik mot islam drabbat holländarna? Det kan i så fall förklara varför Geert Wilders var så försiktig med sådana utspel i valrörelsen jämfört med tidigare. Men uppenbarligen hjälpte inte den omstuvningen i retoriken för att övertyga väljarna.

Mark Rudde vill att Nederländerna så snart som möjligt ska få en stark och handlingskraftig regering som bland annat kan ta itu med det finansiella läget, och uppenbarligen är det vad väljarna vill ha.