Anna-Lena Lodenius

I helgen publicerade Doku.nu en artikel av mig med anledning av att det är tjugo år sedan terrorattentatet mot World Trade Center i New York. Jag har valt att försöka beskriva tiden från den dagen fram till idag och hur de stora välplanerade dåden allt mer kom att ersättas med åtminstone skenbart ensamagerande gärningspersoner som utförde de dåd de var kapabla till i sin egen närmiljö. Doku granskar våldsbejakande islamism och jag sitter med i styrelsen där. Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924 :

Såhär ser slutet av texten ut:

Utvecklingen kan ses som ett svaghetsbevis hos IS och liknande grupper, men också som en ny strategi som har en rad fördelar. Den ekonomiska kostnaden och insatsen för den radikala jihadistiska rörelsen är förstås mindre, liksom riskerna. Våldet fortsätter, men det ser något annorlunda ut. Stockholm drabbades vid terrordådet på Drottninggatan i april 2017 av en till synes ensamagerande gärningsperson med en bakgrund i Uzbekistan. Men hur ensamagerande var han egentligen, och vad hade människor lärt honom att göra och tänka via krypterade sociala medier? Sådana frågor kunde inte rättsprocessen ge mer än en bråkdel av svaret på.

Tjugo år efter 9/11 har talibanerna åter tagit makten i Afghanistan. Tidpunkten känns symbolisk. Enligt Säkerhetspolisen ser ännu inte att detta ökat hotet mot Sverige på kort sikt, men utesluter inte en förvärrad situation på längre sikt. Säpo pekar också på hur gränsen mellan extremism och våldsbejakande extremism håller på att suddas ut, något som kan kopplas till digitaliseringen och sociala mediers framväxt. Det gör att radikalisering, finansiering, rekrytering och spridning av propaganda i allt högre grad sprids globalt och det i allt snabbare takt enligt Säkerhetspolisens expert Ahn-Za Hagström i ett pressmeddelande som gick ut just med anledning av årsminnesdagen av 9/11.

Är det här något som vi kommer att få ser av framöver? Eller kommer nya kalifat på andra håll i världen? Situationen i Afrika inte minst är svår att sia om. Blir Afghanistan epicentrum för en ny våldsvåg som sprids över världen, eller försöker talibanerna att beveka världsopinionen så långt det är möjligt samtidigt som de på andra sätt understödjer en mer lågskalig form av terror som inte riskerar regimens rykte på samma uppenbara sätt? IS var förhoppingsvis en ofattbart våldsam parentes i historien. Men det som följt i spåren av IS är ett hot som känns oroväckande svårkontrollerat.