Kravaller stjälper saken

Publicerat den 5 mars, 2007 av annalenalod

Tystnaden under sportlovet bröts vid ett flertal tillfällen när olika redaktioner ringde om kravallerna i Danmark. Vi har inte ens SVT längre därute på ön (sedan digital-TV tog över) men via radion kunde jag ändå följa händelseförloppet.
Det mest uppenbara är väl att det finns starka krafter som vill utnyttja detta till en symbolfråga som visar systemets ruttenhet (”Det är nåt ruttet i Danmark”, som Aron Etzler från Flamman så vitsigt formulerade det i Nyhetsmorgon i TV4). Den autonoma rörelsen vill gärna lägga fler vedträn på brasan, det handlar inte bara om ett ungdomshus. Att polisen tar till mer våld och överger dialogmodellen som man ändå försökt med ett antal år måste ses som ett misslyckande.
Tyvärr tror jag ju att ju fler kravaller, ju färre ungdomshus. Eftersom kravet att få bestämma själva står högt på listan, och eftersom man tänker sig offentlig finansiering, vill väl politikerna se att de överlämnar makten i händerna på grupper som se ut att kunna ta ansvar. Rätt begripligt. Men samtidigt sorgligt. Det Danmark som jag lärde känna på 70-talet med många fristäder för progressiva krafter, det Köpenhamn där Kristiania fick fortleva år efter år, det känns nu rätt utraderat.
För er som sov klockan kvart i sju i morse finns interjun med mig och Aron på TV 4.
Satte mig sedan (absurdtd nog – var alla andra för morgontrötta för att prata om detta?) i P 1 morgons studio en kvart senare.

Publicerat i Aron Etzler, autonoma rörelsen, Danmark, kravaller, Ungdomens hus | 22 kommentarer

Folkpartiet drömmer om 50-talet

Publicerat den 27 februari, 2007 av annalenalod


I senaste numret av Ordfront magasin återvänder jag till skolforskaren Anne Bamford, som jag tidigare skrivit om på den här bloggen. Jag synar alliansens skolpolitik, som egentligen är folkpartiets eftersom de bestämmer i stort sett allt. Folkpartiet drömmer sig tillbaks till 50-talets pluggskola med elever som lyssnar på läraren där kunskapsmålen var lätta att sätta och där de som inte skötte sig fick sänkt betyg i ordning och uppförande. Min poäng, som jag bygger delvis på Bamfords slutsatser, är att ”en politik för jobben” som alliansen talar om inte ger några jobb. För de som går i alliansens skola lär sig fel saker för att klara arbetslivet. Det intressanta är att det även finns vissa inom Svenskt näringsliv som håller med. De vill ha en mer flexibel och global skola, inte som det var förr. (Läs för övrigt gärna även resten av tidningen som är ett späckat och intressant temanummer om barn och barns villkor.)

Publicerat i Anne Bamford, folkpartiet, Jan Björklund, Ordfront magasin, skolpolitik | 6 kommentarer

Sverige och Singapore – lika som bär?

Publicerat den 23 februari, 2007 av annalenalod


Singapore och Sverige är två länder som liknar varandra mer än man skulle kunna tro. Framförallt finns en sak som förenar: konformismen. Det hävdade James Gomez, något förvånande, på Global bar på reportagegruppen Global Reporting i Gamla stan i går. Gomez är född och uppvuxen i Singapore, tidigare oppositionspolitiker (jo det finns några sådana) men numera boendes i Sverige där han bland annat arbetar med demokratifrågor.

Jag besökte Singapore första gången redan 1983. Bodde hemma hos folk som berättade om den totala kontroll som stadsapparaten utövade över medborgarna. Varenda kvarter styrdes av någon som var mån om att imponera på makteliten och tvingade folk att ställa upp på städdagar etc.

Gomez anser att båda länderna har haft en regim som bytt välfärd mot lojalitet och fått medborgare som inte väljer utan stöder blint. Skillnaderna mellan det svenska socialdemokratiska partiets totala dominans över svensk politik och det enda parti som har någon som helst inflytande i Singapore, och som folk alltid röstar på fast valet i teorin är fritt, är framförallt rädslan som finns i Singapore. (Vilket motiverar mig att plocka fram ett gammalt foto som jag tog häromåret i en kinesisk park i Singapore som har mängder av groteska installationer över dödssynderna.) Det är i och för sig en rätt viktig skillnad, tycker jag. I Sverige är det väl snarare trygghet och slentrian som avgör hur folk röstar.

Det är förbjudet att hyra ut i andra hand i Singapore. Alltså gör folk inte det. Om en TV-pejlare ringer på dörren skulle ingen komma på tanken att förneka TV-innehav. Vi landade i en upp- och nervänd Maslows pyramid, om ni minns från skolans psykologiundervisning. Om välfärden krymper och Singapores ekonomi fortsätter att försämras, kanske demokratin, paradoxalt nog har en chans.

Att Sverige bytt till en ny regering som tyckte samma sak som den gamla gjorde ingen skillnad, menade Gomez. Där håller jag inte med. Skillnaderna är rätt stora trots allt, det tycker jag man märker redan. Hur det går med konformismen känns för tidigt att sia om, och jag är för övrigt inte heller säker på att alla former av konformism är av ondo.

Publicerat i Global Bar, Global Reporting, Singapore | 10 kommentarer