Singapore och Sverige är två länder som liknar varandra mer än man skulle kunna tro. Framförallt finns en sak som förenar: konformismen. Det hävdade James Gomez, något förvånande, på Global bar på reportagegruppen Global Reporting i Gamla stan i går. Gomez är född och uppvuxen i Singapore, tidigare oppositionspolitiker (jo det finns några sådana) men numera boendes i Sverige där han bland annat arbetar med demokratifrågor.
Jag besökte Singapore första gången redan 1983. Bodde hemma hos folk som berättade om den totala kontroll som stadsapparaten utövade över medborgarna. Varenda kvarter styrdes av någon som var mån om att imponera på makteliten och tvingade folk att ställa upp på städdagar etc.
Gomez anser att båda länderna har haft en regim som bytt välfärd mot lojalitet och fått medborgare som inte väljer utan stöder blint. Skillnaderna mellan det svenska socialdemokratiska partiets totala dominans över svensk politik och det enda parti som har någon som helst inflytande i Singapore, och som folk alltid röstar på fast valet i teorin är fritt, är framförallt rädslan som finns i Singapore. (Vilket motiverar mig att plocka fram ett gammalt foto som jag tog häromåret i en kinesisk park i Singapore som har mängder av groteska installationer över dödssynderna.) Det är i och för sig en rätt viktig skillnad, tycker jag. I Sverige är det väl snarare trygghet och slentrian som avgör hur folk röstar.
Det är förbjudet att hyra ut i andra hand i Singapore. Alltså gör folk inte det. Om en TV-pejlare ringer på dörren skulle ingen komma på tanken att förneka TV-innehav. Vi landade i en upp- och nervänd Maslows pyramid, om ni minns från skolans psykologiundervisning. Om välfärden krymper och Singapores ekonomi fortsätter att försämras, kanske demokratin, paradoxalt nog har en chans.
Att Sverige bytt till en ny regering som tyckte samma sak som den gamla gjorde ingen skillnad, menade Gomez. Där håller jag inte med. Skillnaderna är rätt stora trots allt, det tycker jag man märker redan. Hur det går med konformismen känns för tidigt att sia om, och jag är för övrigt inte heller säker på att alla former av konformism är av ondo.
Anna-Lena Lodenius 
Charlotte:”Att påstå sig tala för vad som egentligen ligger i allas intresse och vad alla innerst inne egentligen tycker, det är väl så förmätet det någonsin kan bli.”Förstår hur du menar nu. Vad jag syftade på var att flera opinionsundersökningar visar att en majoritet av svenskarna är negativa till mer flyktingar (eller hur frågorna nu var formulerade) och att detta sedan inte stämmer med hur folk röstar. Sedan skrev jag att jag trodde att detta berodde på att många människor röstar på riksdagspartierna för att de är rädda för det främmande (alltså ett parti som inte sitter i riksdagen). Det gäller alltså dom som är negativa till invandring men ändå röstar på ett riksdagsparti. Jag talar alltså inte om vad folk tycker egentligen (det gör temo och sifo) utan analyserar bara resultatet av några opinionsundersökningar.
AnnaLena och andra, min kritik av Maslow ska inte ses som en kritik av dig, det var en kritik av Maslow. Jag menar inte att man inte kan citera honom eller referera till honom, det är bara vad jag anser om honom och en viss genre bland psykologer.
Nu hade ju jag betydligt mer anspråkslösa funderingar kring Maslows behovstrappa eller pyramid (båda varianterna förekommer och gubben som sådan får väl anses höra till allmänbildningen). I stora drag har han säkert rätt. Men om man vänder på det: mer välfärd leder kanske inte alltid per automatik till att vår längtan ökar efter att tillfredställa mer sofisterade behov som självförverkligande, demokratiska samhällssystem etc. Detta med anledning av situationen i Singapore som ju är mycket bättre materiellt än i angränsande länder.
Jag har med stigande ålder upptäkt att endast ett eklektiskt synsätt speglar verkligheten någotsånär. Maslow besriver människan ur en synvinkel, mycket liten synvinkel dessutom, men det äger relevans. Du funderar inte på politik eller sex när du inte ätit på fyra dagar, det är i princip vad Maslow säger. När jag läste på högskolan så studera vi oerhört många teorier om människan, alla berättar en liten del, dessutom är det generaliseringar naturligtvis.
Charlotte:”..sen finns det ju alla vi som inte tycker ”Sverige åt svenskarna”, det har z999 lite svårt att förstå.” Nä, det är inte speciellt svårt att förstå.”Att påstå sig tala för vad som egentligen ligger i allas intresse och vad alla innerst inne egentligen tycker, det är väl så förmätet det någonsin kan bli.” Tjaa, man vänjer sig. Själv blir jag ju kallad för rasist och nazist och allt vad det kan vara plus att jag anses ha kostym för att försöka dölja mina verkliga avsikter. Och, som sagt, man vänjer sig vid att folk talar om för en vad man tycker egentligen.Och dessutom så analyserade jag varför folk kan tycka på ett sätt och sedan rösta tvärtemot vad de tycker.Maslow? Jag anser att han kan buntas ihop med övriga navelskådande psykologer som blundar för det obehagliga inom människan. Munken Gregorius skrev på 600-talet (mer än tusen år innan Maslow) de sju dödssynderna som var en sammanställning av människans inre behov och som är både människans drivkrafter och orsaker till att människan fjärmar sig från Gud. Bra mycket bättre och mer lättbegriplig sammanställning än maslows tillrättalagda trappa som blundar för människans förmåga att begå onda handlingar.
Yes, det var inte meningen att trampa någon på tårna här, jag erkänner själv ett förädiskt stavfel i mitt förra inlägg t.ex. Slarvigt av mig.Jag har inte läst psykologi via Wikipedia eller i någon gymnasiebok dock. Vanligtvis översätter man Maslows ”Hierarchy of need” med det svenska ”behovstrappa”, no offence.Dessutom är wikis modell något annorlunda och förenklad, den riktiga ser ut enligt följande-Self Actualization need-Aesthtic needs-Need to know and understand-Esteem needs-Belongingness and love needs-Safety needs-physiological needs.Antia E Woolfolk ”Educational Psychology” isbn 0-205-15542-1 sid 341.
..sen finns det ju alla vi som inte tycker ”Sverige åt svenskarna”, det har z999 lite svårt att förstå. Att påstå sig tala för vad som egentligen ligger i allas intresse och vad alla innerst inne egentligen tycker, det är väl så förmätet det någonsin kan bli. Och inte tyder det på någon demokratisk hållning precis.Anyway, fantastisk och otäck bild var vad jag skulle skriva.
Jag menar precis det jag sa. Maslows pyramid, som lägger basala behov i botten av en pyramid och sedan mer sofistikerade behov högre upp när de basala behoven är tillgodosedda. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Abraham_Maslow
Du menar förmodligen Marslows behovstrappa.
Det var väl en ganska intressant betraktelse och jämförelse, även om den sedan måste bli väldigt ytlig förståss.Angående röstandet som du nämner, att folk inte röstar mer på SD eller ND tror jag beror på rädslan för förnyelse och rädslan för det främmande. Om man tittar på opinionsundersökningar om hur folk tycker om olika saker så borde både ND och SD ha mycket fler röster, men så är det inte.Sossarna hade problem under 1900-talets början att få med folk i facket. Det var svårt att övertyga arbetarna att de var mer värda och att samhället inte skulle gå omkull bara för att de fick ut skäliga löner. Man kan se liknande problem idag när någon vill hävda att Sverige tillhör svenskarna, det räcker inte att det är godkänt av FN och övriga länder i världen.