Bra artikel om Stieg Larsson

Publicerat den 5 januari, 2007 av annalenalod

När vi ändå är inne på det här med döden:
Det finns en utmärkt artikel om Stieg Larsson i senaste numret av magasinet Attentation. Skribenten har verkligen bemödat sig om att försöka förstå vem Stieg var och skriver insiktsfullt om honom som person. Även om det klart att ingen skulle säga något negativt om en person som dör på det sätt som Stieg gjorde.
Jag jobbade med Stieg i några år men kände egentligen inte honom privat (även om vi sågs rätt ofta under några år). Att vi kom att samarbeta var egentligen en slump. Vi fördes samman av Sven Ove Hansson som jag skrev min första bok tillsammans med.
Då fanns det inte några aktuella böcker om svensk nazism, en företeelse som var på frammarsch. Det märkte vi inte minst under arbetets gång med det som blev boken ”Extremhögern”. Men minst lika intressant var egentligen att vi kartlade embryot till det som idag är Sverigedemokraterna.
Vi har inte skrivit under vilka delar som respektive författare står för men såhär efteråt kan jag berätta att det är jag som författat den första tredjedelen – bland annat avsnitten om BSS, Sverigepartiet och Sverigedemokraterna. För den som vill veta sd:s ursprung skulle jag fortfarande rekommendera att läsa texten (som finns i en förkortad form i Stiegs och Micke Ekmans första bok om Sverigedemokraterna – något som jag dock inte alls var inblandad i).

Det finns ett fel i artikeln som jag påpekade men som inte togs in. Det var inte texten om Stieg i tidningen Storm som åttalades utan texten om mig. Och det var inte vi som väckte åtal, detta ändrades faktiskt, utan JK.

Publicerat i sd, Stieg Larsson, Sven Ove Hansson, Sverigedemokraterna | 9 kommentarer

Möten med gamla kämpar

Publicerat den 3 januari, 2007 av annalenalod


Jag kan bli så fascinerad av gamla människor. I veckan meddelades det att Olle Hansson i Enskede, 87 år, är död. En av de gamla i fackföreningsrörelsen, grafiker, en av Zäta Höglunds ”pojkar” i början av 30-talet. Jag intervjuade honom för boken Tvåfrontkrig om strider på höger- och vänsterkanten i fackföreningsrörelsen. Olle hade en enorm energi och var dessutom väldigt rolig. Han berättade om smugglingsturer till Berlin under Hitler, hur man stoppade sedlar i konservburkar som skickade till facket i Norge under den tyska ockupationen på nätterna på Konsumfabriken,hur hans bror levererade material till norska gränsen etc. Sist vi sågs var han på föredrag i ABF-huset. Jag kommer att sakna honom, fast vi inte hann träffas så många gånger.

Strax före jul träffade jag Ludmila Alexeeva för en intervju i senaste numret av Ordfront magasin. Hon är 89 år och aktiv i kampen för mänskliga rättigheter i Ryssland, sitter bland annat i en grupp där hon försöker tala med Putin (men det går inte så bra säger hon). Jag kan bli så fascinerad över människor som har ett perspektiv, som sett olika perioder komma och gå och skaffat sig en slags visdom.

Ludmila berättade ända från Stalinåren då hon som barn började förstå att hon knappast levde i den bästa av världar och hur hon sucessivt mognade och så sent som vid 38 års ålder vigde sitt liv för politiskt arbete. När muren föll återvände hon hem efter många år i exil i USA. Ett energiknippe trots sin höga ålder som tröttar många som tycker hon borde lägga av. Men det fick jag ingen känsla av att hon tänker göra.
Såhär skriver jag i Ordfront.
”Att träffa Ludmila Alexeeva är kanske inte riktigt som att titta ut över den stjärnhimmel som breder ut sig över hennes svarta skjortblusklänning (med alla stjärnbilderna namngivna med ryska bokstäver)…Men efter en stund känns det som att öppna en babusjkadocka föreställandes president Putin, som går att köpa på marknaderna i alla större östeuropeiska städer. Innanför Putin finns lager på lager av tidigare rysa maktutövare ända in till Lenin, och sällsynta fall, om dockorna är tillräckligt många, den siste ryske tsaren.”

Publicerat i facket, Ludmila Alexeeva, nazism, Olle Hansson, Ordfront magasin, Ryssland, Zäta Höglund | 2 kommentarer

Allt fler bloggar – allt färre läser

Publicerat den 26 december, 2006 av annalenalod


I november passerades gränsen, nu finns över 100 miljoner bloggar (weblogs, det vill säga dagböcker på internet) i världen. Bara under november månad rapporterades om 100 000 nya bloggar och 1,3 miljoner nya poster som lades ut.

Frågan man ställer sig är förstås vem som läser all denna information. Färre och färre, visar det sig. Det har nämligen inte blivit som Andy Warhol trodde, att vi alla får 15 minuter var i TV, medan resten av världen andäktigt bänkar sig och tittar. Vi närmar oss med stormsteg den punkt där alla talar och ingen orkar bry sig. Under 2007 kommer dippen, då är hypen över, tror experterna. Ett skäl är att mängden information som kan uppfattas som värdefull är så låg i förhållande till hur mycket som läggs ut.

– Alla tror att de har någonting att säga, ända tills de hamnar på en scen och ombeds yttra sig, säger en Mr Plummer från analysgruppen Gartner som intervjuats av BBC.

Min krönika där jag funderar över bloggandets framtid finns i det nummer av ST Press som kom strax innan jul. (Och förresten: En God Jul – lite sent kanske – och ett Gott Nytt år. Detta kort har jag köpt i min grannes affär Alwans tobak där man hittar mycket sådana fina gamla vykort, bonader m m. För mer julkitsch, mest i musikväg, rekommenderar jag min julblog juligen).

Publicerat i bloggar | 4 kommentarer