Anna-Lena Lodenius

En värmländsk Hitler

Publicerat den 18 november, 2017 av annalenalod

Birger Furugård är ett namn som ofta nämns i sammanställningar över den svenska nazismens historia. Han var ledare för ett av de första svenska nazistpartierna, och var en kort period i början av 1930-talet något av en samlande ledare. Men redan när Hitler tog makten i Tyskland 1933 hade hans stjärna börjat dala.

Nu kommer en bok om Furugårds liv som till största delen består av en sammanställning av skriftliga källor som tidningsurklipp, brev och dokument (Bernhards förlag, boken presenteras idag på Värmlands bokfestival i Karlstad). Furugård bodde en stor del av sitt liv i Värmland där han verkade som veterinär, bland annat i Deje vilket gjorde att han ibland kallades ”Deje-Hitler”. Boken fokuserar delvis på det värmländska perspektivet, men också på samtidens syn på Furugård och hans partikamrater.

Jag har skrivit ett förord till boken, och där skriver jag bland annat:

”Varför ska man bry sig om Birger Furugård, egentligen? Det uppenbara är att han var en av den svenska nazismens pionjärer. Men han var knappast någon imponerande ledare. Förvisso saknade han inte helt talang som talare och agitator, men någon ideolog var han knappast, och han saknade i hög grad förmågan att mobilisera massorna för den nazistiska rörelsen. Rent privat drogs han dessutom med problem som vartefter dominerade bilden av honom.

Oaktat detta kan studier av hans liv och gärning hjälpa oss att förstå hur den svenska nazismen såg ut såhär i starten, innan nazistpartiet tagit makten i Tyskland och i perioden kring när Hitler blev rikskansler 1933. Det är lätt att se parallellerna till idag. Nu som då drabbar nazister ofta samman med motståndare på vänsterkanten, och en del av de som drogs till nazismen då var precis som senare i historien kriminella och våldsamma även utanför politiken. Rörelsen imponerade mer i kraft av sitt våldskapital än genom anspråk på makt och positioner inom ramen för vårt parlamentariska system, och så är det fortfarande.

/…/Så sent som 2015 höll medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen en minnesceremoni för Birger Furugård i hans födelseort Årjäng, och publicerade bilder på sin hemsida av den gamla veterinärbostaden i värmländska Deje där han bodde några år av sitt liv. För svenska nazister är uppenbarligen Birger Furugård fortfarande i högsta grad relevant, och kanske är det just det här som gör att vi ska läsa om Furugård.

Den växande högerpopulismen i Europa och världen har visat hur även ganska aviga ledare som Donald Trump kan vinna folkligt stöd och åtnjuta makt. Politiska rörelser baserar allt oftare sina framgångar på galjonsfigurer som framstår som mänskliga i all sin ofullkomlighet, och som tolkar känslor i folkdjupet som de vässar till en hatfull retorik. I så måtto hade kanske Birger Furugård varit en mindre oväntad ledare idag än han var då.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt Årjäng, Birger Furugård, Deje, Deje-Hitler, nazism, NMR, Nordiska motståndsrörelsen, Sveriges Nationalsocialistiska Parti, Värmland | 20 kommentarer

Skuggan från 2001 vilar över EU-toppmötet i Göteborg

Publicerat den 17 november, 2017 av annalenalod

tv4 Jag var med i TV4 Live i morse för att prata om det pågående EU-toppmötet i Göteborg. 4 000 poliser från hela landet är där, säkerhetsnivån är extremt hög. Kanske onödigt hög, tyckte en polis jag pratade med. Det finns inte mycket som tyder på att de kravaller som kantade EU-toppmötet i Göteborg 2001 kommer att upprepas.

Då var Bush här, en magnet för hat från extremvänsterns sida. Idag har vi ett stukat EU som snart förlorar en av de viktigaste och mäktigaste medlemmarna Storbritannien, och som har svårt att samla sig inför alla utmaningar som till exempel de stora mängden migranter från krigshärdar i EU:s närhet. När ledarna för de olika EU-ländernas träffas i Göteborg är det för att diskutera hur de ska hjälpas åt att införa ett socialt protokoll i EU-fördraget för att säkra att grundläggande sociala rättigheter juridiskt har företräde framför ekonomiska friheter, en fråga som väl inte ens vänstern har något emot (vad det sedan kommer att innebära i praktiken återstår att se).

Då var polisen helt oförberedd, verkade det som. Demonstranter skulle mötas med värme och öppenhet, men när en del av de tillresta tog till våld tappade polisen kontrollen. Sedan dess har polisen utvecklat metoder och strategier för den här typen av situationer, och de är säkert så väl utbildade och rustade som man kan önska. Det var länge sedan det spårade ur fullständigt på det sätt som vi såg i Göteborg 2001.

Då skickades den autonoma vänstern tydliga uppmaningar till aktivister över hela Europa att delta i kravallerna, och det bifogades till och med en karta med adresser på särskilt förhatliga företag som McDonalds, men tydlig avsikt att det var läge att skicka in en eller annan gatsten där. Den autonoma vänstern var dessutom styrkt av liknande upplopp i framför allt Seattle och Prag. Nu märks ingen mobilisering vare sig från extremvänstern eller extremhögern. Ett tiotal demonstrationer med varierande inriktning har fått tillstånd, t ex Nej till EU. Någon mer som inte sökt tillstånd kan förstås dyka upp och enstaka individer med en egen agenda kan samhället aldrig rusta sig helt för. Men jag håller tummarna för att allt går lugnt tillväga, och mycket talar för det.

Publicerat i Uncategorized | Märkt autonoma rörelsen, EU, EU-toppmötet, extremvänstern, Göteborg, Nordiska motståndsrörelsen | Lämna en kommentar

Europas mest bortglömda terroristgrupp

Publicerat den 12 november, 2017 av annalenalod

Omslaget på min nya bok som är ute senare i november.

Föremål som beslagtogs vid husrannsakan i en av 17 novembers lägenheter 2002.

Igår skrev DN om att det finns en oro för att en dömd grekisk terrorist fått permission och kanske tar chansen att rymma, så som flera av hans medgärningsmän tidigare gjort. Den flera gånger om livstidsdömde Dimitris Koufodinas har beviljats 48 timmars permission, vilket många anser är alldeles för tidigt med tanke på hans långa brottskatalog.

Dimitris Koufodinas var operativ chef för den vänsterextremistiska terrorgruppen 17 november, 17N, som är förvånansvärt okänd i resten av Europa. 17N uppstod under samma period som betydligt mer omtalade tyska Röda armé fraktionen, RAF, och italienska Röda brigaderna, men fortsatte betydligt längre. Slutet kom först 2002 när en av gruppens medlemmar misslyckades med att spränga en bomb vilket blev upptakten till en gigantisk rättsprocess som gjorde att de ledande dömdes (mycket är dock fortfarande okänt om framför allt de första åren i 17 novembers historia).

Jag ägnar ett helt kapitel åt 17N i min kommande bok ”Vi måste förbereda oss på död” som ligger på tryckning och bör anlända till bokhandeln senare under november. Jag berättar hela historien om gruppen som föddes som en motreaktion mot militärjuntan och som kopplats till 23 mord och otaliga väpnade rån. Men utåt sett upprätthöll de en fasad av lugna stabila medborgare, Dimitris Koufodinas var biodlare och bland de övriga fanns en ikonmålare, en instrumentbyggare och en ekonomiprofessor (en titel det inte fanns full täckning för, men det var vad grannarna trodde). Min text är den första mer omfattande texten om 17 november på svenska.