Jag var med i TV4 Live i morse för att prata om det pågående EU-toppmötet i Göteborg. 4 000 poliser från hela landet är där, säkerhetsnivån är extremt hög. Kanske onödigt hög, tyckte en polis jag pratade med. Det finns inte mycket som tyder på att de kravaller som kantade EU-toppmötet i Göteborg 2001 kommer att upprepas.
Då var Bush här, en magnet för hat från extremvänsterns sida. Idag har vi ett stukat EU som snart förlorar en av de viktigaste och mäktigaste medlemmarna Storbritannien, och som har svårt att samla sig inför alla utmaningar som till exempel de stora mängden migranter från krigshärdar i EU:s närhet. När ledarna för de olika EU-ländernas träffas i Göteborg är det för att diskutera hur de ska hjälpas åt att införa ett socialt protokoll i EU-fördraget för att säkra att grundläggande sociala rättigheter juridiskt har företräde framför ekonomiska friheter, en fråga som väl inte ens vänstern har något emot (vad det sedan kommer att innebära i praktiken återstår att se).
Då var polisen helt oförberedd, verkade det som. Demonstranter skulle mötas med värme och öppenhet, men när en del av de tillresta tog till våld tappade polisen kontrollen. Sedan dess har polisen utvecklat metoder och strategier för den här typen av situationer, och de är säkert så väl utbildade och rustade som man kan önska. Det var länge sedan det spårade ur fullständigt på det sätt som vi såg i Göteborg 2001.
Då skickades den autonoma vänstern tydliga uppmaningar till aktivister över hela Europa att delta i kravallerna, och det bifogades till och med en karta med adresser på särskilt förhatliga företag som McDonalds, men tydlig avsikt att det var läge att skicka in en eller annan gatsten där. Den autonoma vänstern var dessutom styrkt av liknande upplopp i framför allt Seattle och Prag. Nu märks ingen mobilisering vare sig från extremvänstern eller extremhögern. Ett tiotal demonstrationer med varierande inriktning har fått tillstånd, t ex Nej till EU. Någon mer som inte sökt tillstånd kan förstås dyka upp och enstaka individer med en egen agenda kan samhället aldrig rusta sig helt för. Men jag håller tummarna för att allt går lugnt tillväga, och mycket talar för det.
Det är nu klart att jag och Fredrik af Trampe får sända ett program med julmusik i radion även i år. Det är tredje året i rad som vi får förtroendet av P4 (och dessutom spelade vi musik på påskafton i år). Årets program sänds redan den 23 december kl 17-19, en tid då jag kan tänka mig att många antagligen sitter i bilen på väg någonstans eller är hemma och förbereder julen. Ett utmärkt tillfälle att lyssna på radio alltså.
Anna-Lena Lodenius 