Medelåldern för publiken var förhållandevis hög vid SD:s vårupptakt 2019. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det var ett ovanligt nertonat Sverigedemokraterna som samlades vid den årliga vårupptakten på Långholmen i Stockholm (partiet tvistar om det  är sjätte eller sjunde året de är här). Borta är alla de motdemonstranter som försökte störa det första åren. Få poliser och piketbussar är på plats. Det säljs kaffe och bullar och merchandise i form av T-shirts och kepsar som på en familjedag för vilket annat parti som helst, och medelåldern på de som deltar är påfallande hög.

Jimmie Åkesson träffar medierna efter sitt vårtal. Foto: Anna-Lena Lodenius

Nyheten för dagen var premiären för en valfilm inför EU-valet som är resultatet av en resa där tre män, varav en var Jimmie Åkesson, utan manus färdats genom Europa i jakt på häftiga platser att filma, från Island till södra Europa. Resultatet är en rikt bildsatt film som visar hur Åkesson promenerar på torg och platser, klämmer på päron i en marknad, bli våt av vågor och utgjuter sig över hur fantastiskt Europa är. Men kanske inte EU, eller hur är det med den saken?

SD vill inte längre att Sverige lämnar EU, och det verkar bero på flera saker. Dels anser partiet att det inte finns något folkligt stöd för tillfället, dels avskräcker britternas försök att lämna EU. Men framför allt finns nu en nationalkonservativ grupp av partier som ser ut att få ett väsentligt inflytande i parlamentet och som SD hoppas ska kunna förändra EU inifrån.

En av talarna var den brittiska Tories-politikern och före detta vid partiledare i UKIP-ledare (det parti som drev fram Brexit) David Bannerman Campbell. Högerpartiet Tories leder den konservativa gruppen ECR i EU-parlamentet som SD tillhört den senaste tiden. Campbell berömde SD för att inte ha följt Dansk Folkeparti och Sannfinländarna, som också tillhört samma grupp, in i samtalen med italienska Lega, Alternativ för Tyskland och andra partier i Europa som snickrar på en extremare grupp i parlamentet efter valet. Campbell förklarade också att välviljan till SD från Tories sida även beror på att SD inte står på Rysslands sida i Europeisk politik, och om de gjort det hade de inte släppts in i ECR.

Mattias Karlsson talade i början av vårupptakten. Foto: Anna-Lena Lodenius

Många minns säkert Kent Ekeroths framträdanden i propagandakanalen Russia Today, hur rysslandsvänliga personer arbetade på SD:s kansli, och hur SD:s representanter i EU-parlamentet om inte röstat ner så i vart fall ofta lagt ner rösterna när EU krävt sanktioner mot Ryssland. Nu råder uppenbarligen andra tongångar. Frågan är vad som händer efter Brexit och hur landskapet av partier och grupper ser ut då. Men helt uppenbart vill SD nu framstå som ett mer vanligt parti, inte bara i Sverige utan även i Europa. Det betonade även Mattias Karlsson i ett samtal vi förde igår (ingen nyhet egentligen men möjligen är partiet närmare målet än någonsin, vilket ju även märks i svensk inrikespolitik).

Vi pratade även om den uppmärksammade dokumentärfilmen Året fram till valet som sändes i SVT för en tid sedan. Här framstod Mattias Karlsson i hög grad som en vanlig människa med fel och brister, närmast skör. Det rimmar inte alltid med hans ibland höga tonläge i politiken. Men att en SD-politiker fick framstå så här mänsklig markerar ett nytt kapitel i attityden till partiet. För några år sedan hade det nog varit omöjligt att visa ett sådant reportage på bästa sändningstid.