Det är mycket diskussioner om morgondagens nazistdemonstration i Göteborg då Nordiska motståndsrörelsen ska promenera en sträcka i de centrala delarna av stan. Färdvägen har ändrats några gånger och nu även kortats i förhållande till det senaste budet. Även den tid de får hålla på har kortats till kl 15, eftersom det börjar en match på Ullevi kl 17, något som kan tänkas bli ett problem för polisen att hantera samtidigt som nazister rör sig i området.
Jag var inbjuden att tala om detta i gårdagens Morgonstudion i SVT (inslaget kommer cirka tio över 7). I inslaget medverkar även den tidigare nazisten Peter Sundin från Värmland. (Det var f ö tämligen kaotiskt, programmet var en halvtimme försenat eftersom två personer , bl a en tekniker försovit sig, min taxi körde fel, flera gånger till och med, och jag sminkades av två personer samtidigt medan mannen som skulle montera micken på mig stod och hetsade att de måste bli färdiga. Nyhetsuppläsaren Alexander Norén hade tydligen varit innovativ trots den tidiga morgonen och började dagens sändning på ett twitterkonto.)
Imorse var jag i TV4s Nyhetsmorgon, och samtalet handlade bland annat om vilken effekt det har att medierna uppmärksammar nazisterna så mycket just nu. Det är väl helt klart att det finns en massa våldsförväntningar som trissas upp av det stora intresset i medierna, och att det ökar polariseringarna. Samtidigt är det ett dilemma: om människor är oroliga för nazismen och känner sig hotade, och nazisterna tycks ha blivit aktivare, måste ju medierna rapportera. En ond cirkel, skulle jag säga.
Jag fortsätter ändå med mina trista seniorsynpunkter (kanske vådan av att ha varit med lite för länge): Det är inte värre nu än tidigare, det var lugnare några år men går vi tillbaks till 2000-talet var det Salem-marschen varje år med cirka 2 000 deltagare och utländska gäster och ännu tidigare Karl II:s dödsdag 30 november i Stockholm och Lund. Folkets marsch pågick i några år i samband med nationaldagen kring senare delen av 00-talet och även då var de runt 1 000 deltagare. Allt det här skedde väl inte helt utan inslag av våld, inte minst riktat mot polisen. Efter några år brukar intresset för det ena eller andra evenemanget ebba ut, och ofta kan man ana att det hänger samman med att motståndarsidan tröttnat och inte längre dyker upp.
Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i valet nästa år. I förra valet ställde snarlika Svenskarnas parti upp på ett fyrtiotal platser och fick inga mandat och inte särskilt mycket röster vilket gjorde att de lade ner verksamheten. NMR har två kommunala mandat, men de har röstats in genom att fuska och skriva upp sig på SD:s listor, de som valt dem har alltså trott att de röstade på SD (som, vill jag betona, inte är mitt favoritparti, men NMR är ju ändå betydligt extremare).
Det är inte så enkelt som att det går att förbjuda allt som vi inte gillar, vilket jag skrev om i ett tidigare blogginlägg. Tyskland lyckas sällan förbjuda några nazistiska grupper, trots att en sådan lagstiftning är på plats. Självklart ska de som ogillar nazism visa det genom fredliga protester. Men än mer behövs en förmåga att erbjuda andra attraktiva alternativ. Jag skulle gärna se att NMR:s attraktionskraft minskade, men jag har svårt att tro att de blir så mycket fler bara för att de får marschera en kortare sträcka i centrala Göteborg.
I morgon sitter jag i TV4:s studio (undrar om det inte sänds över webben, har inte sett det i tablån) medan marschen pågår. På söndag är jag med i Godmorgon Världen i P1. Sedan ska det var slutpratat om nazism ett tag för min del hoppas jag.
NYTT: Här har de lagt ut en länk till min kommentar i Godmorgon världen.
Anna-Lena Lodenius 