Bilden är från en UKIP-kongress 2014. Foto Anna-Lena Lodenius
Har ni hört talas om Henry Bolton? Nej tänkte väl det. Det är den nya ledaren för UK Independence Party, UKIP. Ett parti som väl ingen mer kommer att bry sig om efter Brexit. Det får väl ses som en dementi av heta rykten om att den tidigare tre-faldige – eller om det är mer – partiledaren Nigel Farage var på väg att ta ytterligare en sväng i partitoppen.
Doldisen Henry Bolton är tidigare soldat och polis som gjorde chefskarriär och har arbetat även utomlands med säkerhetsfrågor. En av få gånger hans familj figurerade i medierna var när hans fru födde barn på ett tåg. Bolton är den fjärde partiledaren på ett år, och han har börjat med att gå ut hårt mot homosexuellas rättigheter. Enligt Bolton får öppet homosexuella som tar plats i den offentliga debatten barn att ifrågasätta sin egen sexualitet, vilket han menar är högst olämpligt.
Avgående partiledaren Paul Nuttall har för övrigt också talat emot homosexuellas rättigheter och hävdat att en kamp för sexuellt likaberättigande oavsett läggning är ett hot mot barnens trygghet i hemmen. UKIP fick inte ett enda mandat i senaste valet till parlamentet.
Anna-Lena Lodenius 
Din överlägsna attityd gentemot UKIP förargar mig. Inte ett enda mandat? Med majoritetsval i enmansvalkretsar är det ju (nästan) omöjligt för mindre partier att få mandat. Jämför med liberalerna som trots stort förtroende bland väljarna får nöja sig med en handfull representanter. Alla från ett tiotal strongholds där man länge/alltid har haft week-majoritet. Gällande labila läge har emellertid gjort någras lycka.
Det var bara ett konstaterande. Jag är inte särskilt förtjust i det brittiska och franska systemet som lämnar så stora grupper av väljare utan representation. Oavsett vad jag tycker om partierna. Men UKIP har ju också svårt att försvara sitt existensberättigande när det är klart att det blir ett Brexit.