Nazister får demonstrera – om de inte ser ut som nazister

Det är många som hör av sig om det flygblad som Göteborgspolisen tänker sprida inför nazistdemonstrationen i samband med bokmässan den 30 september. Nyss pratade jag med Radio Sweden, och i morse publicerade SvD en intervju som gjordes igår.  Min huvudinvändning, som jag försökt få fram, är att flygbladet som ska spridas (finns på polisens hemsida) i den del som riktar sig till antirasister slår fast självklarheter, som att man inte ska kasta sten. I den del som riktar sig till nazisterna uppmanas de att inte marschera taktfast, bära uniformer, vifta med fanor, ropa unisont och bära symboler som kan kopplas till Nazi-Tyskland. De ska kort uttryckt inte bete sig som nazister, och på det sätt som de brukar göra när de demonstrerar.

Polisen har hänvisat till en dom i högsta domstolen 1996 där det slogs fast att hets mot folkgrupp inte bara kunde ske i tal och skrift utan även bestå i symboler och gester. Den gången, i det specifika målet, handlade det om den tyska örnen med lagerkrans som ansågs klart kopplad till nazismen, men det hävdades också att det faktum att den unge mannen som det gällde burit en svart bombarjacka och keps samt haft en mängd runor och andra symboler på sina kläder, vilket sammantaget gav ett intryck av att syftet var att hetsa. Men domen säger inte att uniformsliknande kläder i sig, eller olika runor, kan betraktas som hets mot folkgrupp. Samma år, 1996, slog det svenska rättsväsendet dessutom fast att det förbud mot politiska uniformer som funnits sedan 1947  strider mot regeringsformens regler till skydd för yttrandefriheten. (Senare har det slagits fast att hakkors, svastika, att göra en så kalla hitler-hälsning med höjd arm samt korsbränning också kan betraktas som hets mot folkgrupp.)

Göteborgspolisens agerande avviker från tidigare praxis där de endast uttalar sig om risk för ordningsstörningar, aldrig om budskap som förs fram. Vad vi än tycker om nazister så har har de en grundlagsskyddad rätt att demonstrera och i vilka kläder de själva vill. Jag utesluter inte att man kan vidga lagen om hets mot folkgrupp ytterligare, den har vidgats många gånger, men med dagens lagstiftning har jag svårt att se att nazister inte får klä sig och bete sig som nazister. Så länge de inte bryter mot lagen, förstås.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 5 kommentarer

Fremskrittspartiet är inte som SD

siv 2Den tidigare regeringen i Norge sitter, som meddelats i nyheterna, kvar efter gårdagens val, Erna Solberg förblir statsminister och antagligen behåller Höyre sitt stödparti Fremskrittspartiet i regeringen, och kanske även partiets ledare Siv Jensen som finansminister. Hur kommer det sig att Fremskrittspartiet klarar av att regera när inte andra liknande partier gör det?

Det brukar heta att populistiska partier har svårt att regera eftersom de lovar guld och gröna skogar och attackerar allt och alla utifrån en position som outsiders, och därför inte kan leva upp till väljarnas förväntningar. I Finland har Sannfinländarna spruckit sedan de hamnade i regeringsställning, Dansk Folkeparti undviker nogsamt att sätta sig i den positionen trots att de är landets största borgerliga parti. Fremskrittspartiet backade till under 10 procent i opinionsmätningarna en period, men gick sedan uppåt igen. Fremskrittspartiet fick drygt 15 procent av rösterna vilket inte var så mycket under förra valet 2013, men en kraftig minskning från närmast föregående val då de fick nästan 23 procent.

Jag var i TV4s Nyhetsmorgon i morse och kommenterade det norska valet.  Några av mina huvudpoänger, som kanske inte riktigt gick fram eftersom det var så kort tid vi hade på oss: Fremskrittspartiet är inte som SD, de är mycket bredare mer liberala och invandringsfrågan tar inte lika stor plats, däremot tycker de väl ungefär som SD om vi isolerar bara den frågan. Partiet har inte heller samma diskutabla historia som SD, eller rättare sagt, den ligger längre tillbaka i tiden. Fremskrittspartiet grundades av en fascist, en ganska vild och lätt anarkistisk person vid namn Anders Lange, som dock dog mer eller mindre omedelbart.

Hans plats togs över av Carl I Hagen som snart påbörjade förvandlingen av partiet till ett etablerat och respekterat alternativ för alla som var missnöjda med de etablerade partierna, allt från nazister via raggare som ville ha billigare bensin till extremliberaler. Nazister och extremliberaler rensades så småningom ut, men en viss brokighet bestod. Dock har Fremskrittspartiet med tiden etablerat sig som ett ganska okontroversiellt parti, inte minst i kommunerna.

Att Fremskrittspartiet nu sitter i regeringen är resultatet av ett långt och målmedveten planering, och Siv Jensen har ända sedan hon blev partiledare arbetat för att Fremskrittspartiet ska framstå som regeringsdugliga. Hon kör ett slags dubbelkommando: i sin roll som finansminister är hon mer nertonad, som partiledare mer frispråkig. Hennes frispråkighet kan ofta handla om invandringspolitik. En gissning är att de procent som Fremskrittspartiet tappat trots allt handlar om de som anser att partiet kunde utmana mer och inte vara så förtjusta i makten.

SD släpptes inte ens in på Fremskrittspartiets valvaka och partiet har många gånger genom året markerat att det finns betydande skillnader. Framför allt vill väl inte SD:s norska motsvarighet dras med SD:s dåliga rykte. De har fått en plats i värmen och där vill de förbli. Men något ligger det förstås i att det finns skillnader. Det märktes till exempel i valrörelsen att Fremskrittspartiet inte drev kravet att stoppa påtvingade kommunsammanslagning, en stor fråga som lyfte framför allt Senterpartiets röstsiffror. En fråga som handlar om att folket kan ha andra prioriteringar än eliten, och som borde intressera ett populistiskt parti. Men Siv Jensen månar uppenbarligen som finansminister trots allt mest om landets finanser, och ser besparingarna som väntas komma av kommunsammanslagningarna som välkomna.

Se även en text av mig som publicerades i norska Verdens gang i samband med förra valet.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 12 kommentarer

Tyskt parti riskerade förbud – nu gör det TV-reklam

Valet i Tyskland den 24 september närmar sig, och eftersom det högerextremistiska NPD ännu en gång klarat sig undan en process som syftade till ett förbud får det synas och propagera som andra partier. Alla politiska partier som ställer upp i valet till förbundsdagsvalet har rätt att visa en tvåminutersfilm i public service-kanalen zdf som körs mellan de ordinarie programmen veckorna innan valet.

I de texter som NPD sprider i samband med filmen drar de en del växlar på att det klarade sig undan partiförbudet ännu en gång och framhåller att försöken att få bort partiet är beviset för att det är det enda alternativet, en retorik som känns minst sagt populistisk. Det talas om hatkampanjer i medierna och politisk kartellbildning, argument som vi känner igen från SD.

”Många, alltför många tyska fortsätter att falla för propaganda och desinformation från etablissemanget – mot bättre vetande eller för att de helt enkelt är för fega för att rösta på NPD.”

Filmen skulle kunna vara underhållande på ett lite knasigt sätt, om man inte visste att NPD är ett så våldsamt och extremt parti. Att det får härja fritt i etablerade medier i Tyskland är ett kvitto på hur falsk retoriken om att partiet är tystat klingar. Förhoppningsvis avskräcker filmen mer än den lockar, få tror att NPD kommer att få särskilt många röster. NPD backade 0,2 procent i det förra valet  till Förbundsdagen och hamnade på 1,3 procent vilket ändå motsvarar över en halv miljon röster. Lokalt, framför allt i östra Tyskland, har NPD haft ett mycket starkare stöd men det har förlorat stort lokalt till euroskeptiska och högerpopulistiska Alternativ för Tyskland, AfD, som gett invandringsfrågan en allt större plats. AfD har skakats av stora inre strider och väntas inte nå de 20 procent  av rösterna som många befarade, men blir möjligen ändå landets tredje största parti . (Tack Axel för tipset om filmen.)

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 9 kommentarer