Den tidigare regeringen i Norge sitter, som meddelats i nyheterna, kvar efter gårdagens val, Erna Solberg förblir statsminister och antagligen behåller Höyre sitt stödparti Fremskrittspartiet i regeringen, och kanske även partiets ledare Siv Jensen som finansminister. Hur kommer det sig att Fremskrittspartiet klarar av att regera när inte andra liknande partier gör det?
Det brukar heta att populistiska partier har svårt att regera eftersom de lovar guld och gröna skogar och attackerar allt och alla utifrån en position som outsiders, och därför inte kan leva upp till väljarnas förväntningar. I Finland har Sannfinländarna spruckit sedan de hamnade i regeringsställning, Dansk Folkeparti undviker nogsamt att sätta sig i den positionen trots att de är landets största borgerliga parti. Fremskrittspartiet backade till under 10 procent i opinionsmätningarna en period, men gick sedan uppåt igen. Fremskrittspartiet fick drygt 15 procent av rösterna vilket inte var så mycket under förra valet 2013, men en kraftig minskning från närmast föregående val då de fick nästan 23 procent.
Jag var i TV4s Nyhetsmorgon i morse och kommenterade det norska valet. Några av mina huvudpoänger, som kanske inte riktigt gick fram eftersom det var så kort tid vi hade på oss: Fremskrittspartiet är inte som SD, de är mycket bredare mer liberala och invandringsfrågan tar inte lika stor plats, däremot tycker de väl ungefär som SD om vi isolerar bara den frågan. Partiet har inte heller samma diskutabla historia som SD, eller rättare sagt, den ligger längre tillbaka i tiden. Fremskrittspartiet grundades av en fascist, en ganska vild och lätt anarkistisk person vid namn Anders Lange, som dock dog mer eller mindre omedelbart.
Hans plats togs över av Carl I Hagen som snart påbörjade förvandlingen av partiet till ett etablerat och respekterat alternativ för alla som var missnöjda med de etablerade partierna, allt från nazister via raggare som ville ha billigare bensin till extremliberaler. Nazister och extremliberaler rensades så småningom ut, men en viss brokighet bestod. Dock har Fremskrittspartiet med tiden etablerat sig som ett ganska okontroversiellt parti, inte minst i kommunerna.
Att Fremskrittspartiet nu sitter i regeringen är resultatet av ett långt och målmedveten planering, och Siv Jensen har ända sedan hon blev partiledare arbetat för att Fremskrittspartiet ska framstå som regeringsdugliga. Hon kör ett slags dubbelkommando: i sin roll som finansminister är hon mer nertonad, som partiledare mer frispråkig. Hennes frispråkighet kan ofta handla om invandringspolitik. En gissning är att de procent som Fremskrittspartiet tappat trots allt handlar om de som anser att partiet kunde utmana mer och inte vara så förtjusta i makten.
SD släpptes inte ens in på Fremskrittspartiets valvaka och partiet har många gånger genom året markerat att det finns betydande skillnader. Framför allt vill väl inte SD:s norska motsvarighet dras med SD:s dåliga rykte. De har fått en plats i värmen och där vill de förbli. Men något ligger det förstås i att det finns skillnader. Det märktes till exempel i valrörelsen att Fremskrittspartiet inte drev kravet att stoppa påtvingade kommunsammanslagning, en stor fråga som lyfte framför allt Senterpartiets röstsiffror. En fråga som handlar om att folket kan ha andra prioriteringar än eliten, och som borde intressera ett populistiskt parti. Men Siv Jensen månar uppenbarligen som finansminister trots allt mest om landets finanser, och ser besparingarna som väntas komma av kommunsammanslagningarna som välkomna.
Se även en text av mig som publicerades i norska Verdens gang i samband med förra valet.
Anna-Lena Lodenius 
Hei du, Lodenius
Du skriver i artikkelen din at Anders Lange var fascist. Det har du nok ikke dekning for, selv om det nok er mange i Norge som kan bruke et slikt ord i en generell hatkampanje, spesielt på den sosialistiske siden, selvfølgelig. Han var en usedvanlig farverik person, men veldig opptatt av demokratiet. Jeg husker ham godt fra hans egne møter på Torget i hjembyen min, Drammen. Der stod han svært alene og protesterte mot sosialistenes overgrep og deres arrogante maktdemonstrasjoner. Han var vel akkurat det motsatte av en fascist, så du gjør ham stor urett. I Norge sier vi at «det er dårlig gjort», og det gir deg ingen heder.
Kaste dritt mot en som er død for lengst og ikke kan forsvare seg, de er dårlige greier.
Der har du nok ikke vært nøye nok med kildene dine. Venstresidens utsagn kan man jo ikke stole på i Norge, vet du?
Som du har lagt merke til i valgkampen i Norge var AP interessert i kun to ting. Kaste dritt og understreke at alt det «dårlige som skjedde de siste fire årene», skulle de reversere når de kom til makten. Denne arrogante holdningen felte dem. Og dersom Jonas Gahr Støre blir sittende som statsministerkandidat, og det håper jeg han gjør, så taper jo AP neste gang også!
Så her har du et lite pust fra bakken i Norge. Et generelt råd til deg: Stol ikke på de norske sosialistene. Der ligger det mye Marx og Engels, Stalin og Lenin i underbevisstheten.
Og til sist: Hvordan er det egentlig med det svenske demokratiet? Skal det ikke komme en lov i Sverige som skal forby omtale av kriminelle innvandrere? Se der kan du se fascistiske trekk!!
Med vennlig hilsen
Thor Fredrik Hoff
Jag vet att många inte vill prata om Anders Langes bakgrund, men den är väl beskriven i olika böcker. Han var absolut inte någon Quisling-anhängare men sympatiserade med vita apartheidregimer i södra Afrika, t ex i Rhodesia. Fascist är inte ett skällsord i det här fallet utan en korrekt beteckning. Sedan var hans parti framför allt högerpopulistiskt, ett parti mot skatter och statlig inblandning som liknade Mogens Glistrups Fremskridtspartiet i Danmark. Jag har skrivit mycket om Fremskrittspartiet, t ex i min förra bok ”Vi säger vad du tänker” och i den här artikeln: http://samtiden.no/wp-content/uploads/2015/09/Fremskrittspartiet_sett_i_et_svensk_perspektiv.pdf
En merkelig form for å si pro et conta i samme setning: ”han var absolut inte nogon Quislinganhengare….” Da har du jo nevnt Quisling i samme åndedrag som Anders Lange allikevel! Det ligger liksom et ”men…..” i luften.
Med samme sannhet kan man jo si at ”statsminister Løfven var absolut inte anhengare av Pol Pot eller Beria eller Adolf Hitler”.
Anders Lange var en hedersmann som tok den lille borger i forsvar mot den sosialdemokratiske ideologien ”vi eier deg”.
Det är skillnad mellan att vara fascist och nazist. Många blandar ihop begreppen. Under ockupationen var inte Lange på Quislinganhängarnas sida, men han stödde apartheidregimer i andra länder. Alltså var han en slags rasist. Det finns olika slags rasister. Man måste kunna hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt.
Du svarte ikke på den siste delen av innlegget mitt?
Og til sist: Hvordan er det egentlig med det svenske demokratiet? Skal det ikke komme en lov i Sverige som skal forby omtale av kriminelle innvandrere? Se der kan du se fascistiske trekk!!
Jeg har også lest litt av det du skriver omFrP- Du i samme åndedrett med deg litt om ABB og nevner at han har vært medlem i FrP og FrPU.
Hvis du først trekker Frp med i diskusjonen om ABB, burde du kanskje også nevne at ABB vokse opp i et sosialdemokratisk miljø. Faren var jo AP-utnevnt ambassadør for Norge og begge to var aktive AUF og AP medlemmer. Det er vel liten tvil om at hans barndom og ungdom sterkt var preget av at han vokste opp i et sosialdemokratisk hjem, hvor han tilsynelatende ble formet av foreldrenes følelseskaldhet og neglisjering av eget barn.
Invandrare som begår brott utvisas även i Sverige. Ibland är det svårt att få information om de som söker asyl, men begår de allvarliga brott i Sverige och inte har uppehållstillstånd, och inte riskerar att till exempel avrättas i sitt forna hemland, kan de utvisas. Jag har, till skillnad mot många andra, inte hävdat att ABBs tid i Fremskrittspartiet har något med hans terrordåd att göra. Du får läsa noggrannare vad jag har skrivit innan du kritiserar.
Nok en gang: Du svarte ikke på dette: Hvordan er det egentlig med det svenske demokratiet? Skal det ikke komme en lov i Sverige som skal forby omtale av kriminelle innvandrere? Se der kan du se fascistiske trekk!! Det er jo veldig oppsiktsvekkende! Ytringsfriheten er grunnleggende i demokratiet.Men jeg ser jo at Angela Merkel går foran med samme revisjon av demokratiet. Og jeg kan ikke se at protestene har fått særlig oppmerksomhet i Sverige eller EU? Det er jo skremmende i mine øyne!
Jag har svarat dig redan, även om du inte är nöjd med svaret. Min oro för demokratin handlar framför allt om att antdemokratiska extremistgrupper av olika slag ska växa sig starkare. Du ser att jag skrev ”olika slag”.
Det finns väl någon undersökning gällande Höjres och Framskrittspartiets väljare? När det gäller fascistpartier i största allmänhet – i vid mening – brukar det vara kvinnorna som ger stöd. Jag tänker på Hitler, Mussolini, Franco, Pétain. Hos journalisterna kämpar emellertid kvinnorna tappert mot höger och extremhöger.
Höyre och Fremskrittspartiet kallar jag ju inte fascistpartier, men det det var väl inte det du menade hoppas jag, och de har antagligen samma väljarbas som andra högerpartier, alltså ganska brett. Min bild är att det alltid varit mer män som röstat på såväl klassiska nazistpartier som lite modernare högerextremistiska partier. Men ju mer etablerade högerpopulistiska partier, som SD och Dansk Folkeparti, blir ju bredare väljarstöd får de. Då, om inte förr, röster även kvinnor och invandrare på dem. Har du någon källa på att kvinnor har stöttat fascister, känner mig tveksam till det.
Ännu under 1970-talet ansåg många – kanske flertalet – intellektuella att utvecklingen stadig bar framåt mot ett socialistiskt och jämlikt samhälle. Med stöd av hänvisningar till Marx, Engels, Lenin, Mao m. fl. trodde man sig veta att borgarnas motstånd på sikt vore förgäves. Fascisterna (inklusive nazisterna) höll man för att vara hänsynslösa och militanta borgarna. I kampen mot SD tjatas det ständigt om ”nazistiska kopplingar”. Själv anser jag att SD är ett demokratiskt parti.
SD är ett demokratiskt parti till formen, eftersom de agerar inom det parlamentariska systemet och inte verkar vilja ersätta det med något annat. Ett större frågetecken är SD om delar tanken på allas lika värde och rättigheter, värdegrunden i en demokrati som är inskriven i grundlagen i alla demokratiska stater. Jag behöver bara nämna religionsfriheten som jag tycker de inte alltid har någon större respekt för.