I Singapore, denna annars så hårda diktatur, har man kommit på att plugg-skolan där läraren bestämmer och ställer krav och eleverna lyder fungerar sämre och inte producerar den sortens anställda som företagen vill ha. Så av krasst ekonomiska skäl har man i stället försökt göra undervisningen mer kreativ och satsar mer på konstnärliga och fria inslag. Som bekant tänker vår egen regering annorlunda. Hur det går lär visa sig.
I veckan intervjuade jag australiensiska professorn Anne Bamford som forskar kring barns lärande och att utveckla sitt visuella läsande, att tolka bilder och inte bara det verbala. Hon anlitas av UNICEF och många stora företag, regeringar etc. Studien som hon arbetat med omfattar 170 länder, och i Norden är hon mest imponerad av Norge och Finland med längre och mer gedigna lärarutbildningar och där man värdesätter samarbete och konsnärliga inslag mer än i övriga Norden.
Sverige tycker hon är sisådär (det var förstås den gamla regeringens skola hon granskade) och på jumboplats kommer Danmark som återgått till en gammaldags konservativ skola, inte olik den vår egen höger förmodligen drömmer om.
Enligt Anne Bamford måste skolan satsa på samarbete, flexibilitet och att eleverna kan hitta sin egen kunskap i en alltmer komplicerad och global värld (men få hjälp av läraren att värdera den).
– Vad behöver företagen bäst? Folk som kan stava eller folk som är kreativa problemlösare och som vågar ta risker? undrar Anne Bamford.
Svaret är väl ganska givet.
Boken om Sveriges förste nazistledare – nu till ett verkligt bra pris!
Boken om Sveriges första nazistledare, hans osannolika liv och det parti som han var ledare för.
Stöd Dokus granskning av våldsbejakande islamism
-
Ny bok med allt du behöver veta om SD! -
Ljudbok med berättelser om sex terrorister och deras väg till dådet. Finns i ljudboktjänster och hos nätbokhandlar. Frigjorda tider – en bok om sexvågen och kulturen
Anlita mig som moderator!
Jag tar gärna uppdrag som moderator vid konferenser, kontakta mig för förslag!
-
-
Anna-Lena Lodenius 
Ett jättebra inlägg av Kvalle (igen). Jag tittade på programmet ”Sverige, Sverige fosterland…” som gick innan valet och som var menat att beskriva invandrares situation i Sverige, framförallt i skolan. Det var en extremt mörk bild som målades upp, jag tror faktiskt inte att programmakarna var riktigt medvetna om det. Jag anser att jag hade bra nytta av pluggskolan som jag gick i, men jag gick på det vänstervridna 60 och 70-talet och var med om alla underliga expriment när det gällde undervisning. Men trots det så lärde jag mig en del och jag märker att jag har en aningen bredare allmänbildning än många som går i skolan idag. Något som kan diskuteras förståss eftersom dom har en del andra kunskaper.
SÅ illa var väl ändå inte den gamla pluggskolan. Sverige har med denna skolform utvecklats till ett av världens ledande industri- och forskningsländer. Och nog kommer eleverna ihåg en hel del av de inmatade kunskaperna även för yrkeslivet.Frågan är väl snarast om arbetslivet har tillåtit kreativitet hos de anställda, mera än att skolan förkvävt den. Under industrisamhällets glansepok prioriterades lydighet och arbetsamhet mera än individualism och kreativitet. Vi levde inte för inte i kollektivismens tidsålder. Charlie Chaplins Moderna tider liksom sovjetsystemets närmast militära arbetskraftsutnyttjande – Lenin var en stor beundrare av den preussiska militärstaten – är väl karikatyrer på ovan nämnda. Pluggskolan var en del av 18-1900-talens samhällssystem där varje individ skulle formas till en lojal kugge i maskineriet, även religiöst och med likartade värderingar. Naturligt gick det aldrig helt smärtfritt.Betyg och prov är för att utvärdera skolans produktionsförmåga. Vad får vi för satsat kapital.Men är även instrument för intagning till universitet, högskolor och studielinjer. Vad annars göra? Anlagstest? I det postindustriella kunskapssamhället måste även skolan sättas under luppen. Vilket är det bästa sättet att bibringa eleverna kunskap och initiativ? Den skolform som motsvarar det kravet skall vi givetvis ha…även om den blir helt annorlunda än dagens skola.Men friare former får inte betyda att de motiverade tar för sig och de omotiverade faller igenom. Mål och uppföljning måste alltid finnas för skolan.Nu föll många igenom även i pluggskolan, sådana som bara satt av sju år och sedan skogsarbete. Men en friare skola ställer högre krav på lärarnas engagement och förmåga. Och har vi idag någon ökänd flumskola så är det lärarhögskolan!! Lärare som inte kan skriva och räkna hjälpligt…Några ökade anslag till skolan kan knappast räknas med, utöver pengaregnet över invandrargettonas skolor (och lokala deltidsbrandkåren), utan en bättre skola måste troligen skapas med sämre ekonomska resurser än idag. Anpassning till verkligheten, som politikerna uttrycker faktumet att vi själva alltmera får satsa initiativ och pengar. Det gäller f. ö. hela den offentliga sektorn (med undantag för migrationen). Att motivera alla elever i ett individualiserat lärande ställer nya krav på lärare och skola. Fan trot om de är mogna därför.Kvalle i Mossatresk.
Nja, jag kanske är ett unikum, men jag hade nytta av BÅDE hårdpluggandet (engelska glosor, geografi t.ex.) grupparbeten, och andra former, i 9an fick jag göra en presentation av DNA-spiralen, där väcktes mitt intresse för pedagogik, ingen fattade vad jag pratade om nämligen. Nu har jag i alla fall B-peddan. Klart är att man måste använda alla de pedagogiska erkända metoder som finns, och ibland måste eleverna hårdplugga, och ibland måste läraren tillgripa något så mossigt som kadederundervisning. Eleverna skall ju arbeta lika hårt oavsett vilken metod läraren använder sig av, de skall lära sig lika mycket, plus att lära sig hitta info, samarbeta (vilket en massa vuxna inte heller kan, lärarkåren är inte så hej på det, så hur skall de lära barnen det?). Ett annat problem i dagens svenska grundskola är att det går bort så mycket undervisningstid, barnen är sena till lektionerna, bråk skall redas ut, ja läraren är också sen ibland, sedan är det FN-vecka och barnen skall matas med en massa plattityder, sedan är det Lucia, julpyssel och fan vet vad.
Min skola var precis så tråkig och stendöd som skolan ofta var på den tiden (det är mycket bättre idag – det ser jag på mina egna barn). Så den eventuella kreativitet jag utvecklade hittade jag utanför skolan. Förutom två år, femman och sexan, när vi hade en fantastisk lärare som satsade på det som då var supermodernt och rätt okänt: grupparbeten, eget sökande och lärande i t ex tidningar och TV (datorer fanns ju inte då), presentationer inför klassen, diskussioner (obs han var inte vänster, snarast folkpartist – det här handlar inte bara om partifärg). Där grundlade jag ett stort intresse för Latinamerika och världen som jag fortfarande har. Gymnasiet var också jättebra – försöksgymnasium med koncentrationsläsning där vi också arbetade på ett helt annat sätt, mycket mer självständigt och kritiskt.Undrar så – ni alla som verkar älska den gamla hårda pluggskolan. Vilken nytta tycker ni att bi haft av era år i skolan?
En stilla undran bara, hur var din skola som du en gång gick i Anna-lena? Och hur ser du på dig själv när det gäller kreativitet och iniativrikhet?
Vi pratade inte om prov över huvud taget. Prov eller inte är inte huvudfrågan. Poängen var att elever som pressar in kunskap under tråkiga former inte lär för livet utan bara för skolan, och framför allt inte utvecklas till den sortens arbetskraft – driftiga, initiativrika, självständiga och kreativa – som arbetslivet vill ha.
Jag håller med Robsten.
Man kan mycket väl utforma proven så ”att man måste förstå på riktigt” för att kunna avge ett helt korrekt svar. En skola utan mätning av kunskaper tror i alla fall inte jag på. Det är så många som svävar bland molnen och tror de ligger skyhögt över den nivå de verkligen ligger, det finns exempel på motsatsen också. det dagens barn HAR svårt med är INTE kreativiteten faktiskt, det är uthållighet och arbetskapacitet. Vi skall väl rätta till de brister vi har, inte bara fila på det vi ÄR bra på.
Anne Bamford anser inte, om jag förstått henne rätt, att det ska vara en flumskola utan krav. Men hon menar att kreativitet och konstnärlighet är nödvändigt för att skapa förutsättningar för verkligt lärande. Ett lärande som handlar om att förstå på riktigt, inte bara nöta in saker till prov som vi gjorde när jag gick i skolan.
Du är inne på rätt spår Jonas, kreativa människor som inte kan stava till enkla ord, lärt sig uthållighet, träget arbete, ta motgångar, lärt sig att framgång kräver arbete, att man måste ha en grund att stå på för att s.a.s. vara kreativ på hög nivå, de kreativa människorna kommer inte att vara till stor nytta. Skall du vara kreativ på t.ex. området kärnfysik krävs det en hel del pluggande och slavisk arbete innan du har en chans att vara kreativ på området. Frågan är hur vi skall bibringa tillräckliga kunskaper samtidigt som vi utvecklar kreativitet, samtidigt somk vi tränatr eleverna i hårt arbete och uthållighet. hela fågeställningen är fel och kanske är det en rest från det flummiga 60-talet rentav.
Jag tror att polariseringen mellan de som pläderar för ”kadederundervisning” och det andra kallar för flumskola är olycklig. För att lyckas med en skola där läraren ska ge eleverna verktyg där dom själva aktivt söker svaren och kunskapen för att slutföra uppgifterna förutsätter en bred kunskapsbas att stå på. Frågan är hur man uppnår de basala kunskapskrav som krävs för att kunna ta del av en undervisning där det krävs extremt mycket av eleven i form av egna inititativ?
Inom IT branschen är det där med pluggskola ett ännu större problem. När det alltså urartar till att ta bort kreativiteten hos människor.I Sverige så har itutbildningen blivit så här. Data = windows, kan du windows så kan du data. Den som skapade windows hade dock ett helt annat tänkande.