När vi ändå är inne på det här med döden:
Det finns en utmärkt artikel om Stieg Larsson i senaste numret av magasinet Attentation. Skribenten har verkligen bemödat sig om att försöka förstå vem Stieg var och skriver insiktsfullt om honom som person. Även om det klart att ingen skulle säga något negativt om en person som dör på det sätt som Stieg gjorde.
Jag jobbade med Stieg i några år men kände egentligen inte honom privat (även om vi sågs rätt ofta under några år). Att vi kom att samarbeta var egentligen en slump. Vi fördes samman av Sven Ove Hansson som jag skrev min första bok tillsammans med.
Då fanns det inte några aktuella böcker om svensk nazism, en företeelse som var på frammarsch. Det märkte vi inte minst under arbetets gång med det som blev boken ”Extremhögern”. Men minst lika intressant var egentligen att vi kartlade embryot till det som idag är Sverigedemokraterna.
Vi har inte skrivit under vilka delar som respektive författare står för men såhär efteråt kan jag berätta att det är jag som författat den första tredjedelen – bland annat avsnitten om BSS, Sverigepartiet och Sverigedemokraterna. För den som vill veta sd:s ursprung skulle jag fortfarande rekommendera att läsa texten (som finns i en förkortad form i Stiegs och Micke Ekmans första bok om Sverigedemokraterna – något som jag dock inte alls var inblandad i).
Det finns ett fel i artikeln som jag påpekade men som inte togs in. Det var inte texten om Stieg i tidningen Storm som åttalades utan texten om mig. Och det var inte vi som väckte åtal, detta ändrades faktiskt, utan JK.
Anna-Lena Lodenius 
tidningen du hänvisar till har bara en vinkel och personen som skrev den har inte kollat fakta. det är alltså mer än ett fel i artikeln.
Jo jag förstår din poäng Anna-Lena. Anledningen till att jag kan vara stor i orden angående STeigs detaljer är väl för att jag har kunnat ha en betydligt mer omfattande (och seriös) insyn är Steig och dig också för den delen.Men annars blir jag rätt trött. Se på Expos bok om SD som kom 2001, den innehåller rader av kalra fel och helt sanslösa resonemang. Inte en enda gång hörde man av sig till SD med vare sig frågor eller la in några reservationer i texterna. Jag fick mailkontookt med när mitt veckobrev började komma ut 1999, vi utbytte några ganska långa brev med varandra. Det måste vid en uppskattning varit åtminstone ett 50-tal sakfel jag då tog upp med honom. Inget enda av dessa har han satt in någon rättning om, ett flertal har han snarare fortsatt att sprida. Pricken över I:et hans fantasier om ett Euronat. Det finns alltså konkreta exempel på att han framfört saker som han helt säkert vet är lögn.Vad det gäller Hubinette så vet vi ju att han arbetade på Expo (och sagt sig bilda tidningen) 1995 – samma sommar som han var med och attackerade SD:s årsmöten med stenar och syra samt blev dömd för en lång rad kriminella dåd mot SD:are i Uppsala. Detta har varken Steig eller Expo kommenterat och än mindre tagit avstånd ifrån. Innan så sker så tycker jag inte att man kan ta seriöst på en eventuell anti-våldslinje.Vad det gäller den definitiva boken om SD så hade den nog kommit om jag inte blivit utesluten, jag och RInderheim låg i stargroparna för en sådan då.Den skrift jag skreiver om mina år i SD just nu kommer dock inte att användas av politiska journalister med samma inställning som STeig hade, precis som att han tex inte ens har nämnt den 10-årsskrift jag skrev till 1998 om SD, trots att den innehåller mycket nu fakta och för rätt omfattande i organisatoriska delar.Det finns ett syfte med det Loddan!(Nu väntar jag bara på att Funebo eller någon annan i den kretsen skall skriva på internet att jag tagit dig på dina ord och erbjuder mig att skriva en bok om SD med dig, det är nog bara frågan om tid…).
Hübinette var med i en anarkistisk grupp i Uppsala som han hoppade av. Han var väl inte direkt grundare av Expo. Det var Stieg. Men därmot arbetade han en del för Expo i början, på den tiden det mest var ett nyhetsbrev och knappt kommit igång. Senare har han hjälpt till med research för många som arbetat med att skriva om nazism (Bosse Schön t ex).Jag vet att han var anklagad för mordbrand men har inte hört hur det gick – någon som vet mer?
Det stämmer, fel av mig. Men…grundaren av Expo, eller en av grundarna, Tobias Hübinette, hörde definitivt till den atonoma rörelsen, eller vad vi skall kalla den. han sitter väl för mordbrand just nu om jag inte alldeles är ute och cyklar.
Alltså – Stieg skrev ingenting alls vad jag vet om den autonoma rörelsen. Och hörde inte dit heller. Han var medlem i Socialistiska Partiet när vi träffades. Man jag är ganska säker på att han lämnade partiet senare.
Autonoma rörelser, hörde inte rent av Stieg själv till denna rörelse i sin ungdom? För att sedan stiga fram som demokratins fanbärare.
Det är väl alltid så att folk som är i en rörelsen tycker att alla beskrivningar utifrån blir fel.Titta bara på hur sura alla vänstermänniskor är över avsnitten om den autonoma rörelsen i min senaste bok.Jag hade några i gamla BSS som var rätt insyltade och som läste boken efteråt och kom med synpunkter. De påpekade en del fel som rättades till i den andra upplagan, inga allvarliga sakfel men rätt ska vara rätt.Stieg var verkligen så petnoga som det står i artikeln.Men det är klart att det blev fel i bland i alla fall. Han var väl inte mer än människa han heller.Men alla som vill hjälpa mig att skriva den definitiva boken om sd är välkomna att höra av sig (obs – jag är inte ironisk, jag menar det verkligen)
Vad det gäller artikeln om Stieg så har den givetvis sitt syfte och uppfyller det väl.Men jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv inför denna mening: ”Stieg var i sitt skrivande besatt av detaljer och alla, a-l-l-a, skulle vara korrekta. Ett faktafel skulle leda till stämning och motattack och rasera hela hans trovärdighet.”Den hade inte kunnat blivit mer sarkastig hur mycket än landets ledande komiker försökt.
Är det verkligen lämpligt att rekommendera en sådan text, som vi som har mer insyn i BSS/SvP/SD avvisade som tämligen osaklig redan när den kom? SJälv tycker jag väl att SD:s politiska motståndare skulle ha kommit sanningen närmare under de 15 år sedan boken kom ut. Att man trots detta anser texten som lyckad och aktuell avslöjar snarare att man inte kommit så mycket längre.