Måste bara tipsa om Åsa Peterséns krönika på AB:s ledarsida idag. Tycker att hon resonerar väldigt insiktsfullt kring vad man lär sig av TV-serien ”Ordförande Persson”. Tar mig friheten att citera de avslutande raderna:
”En folkrörelse kan aldrig dansa efter en mans, eller en kvinnas, pipa. Då blir det som de här veckorna. ”Den store ledaren” avkunnar sin dom mot partiet och partiet önskar att det hade sagt ifrån, medan tid var.”
Anna-Lena Lodenius 
jag har väl aldrig varit någon stor beundrare av Persson men plötsligt så släpper alla fördämningar och alla dansar efter samma pipa. Människors flockbeteende upphör aldrig att förvåna. Perssons ledarstil är för det första i princip en intern arbetsmiljö fråga, vi väljare är intresserad av vad som levereras och vilka beslut som tas, om han är bufflig mot de stackars ministrarna är inget folkligt intresse, alla har glömt detta faktum.För det andra så är det ett hopklipp på två timmar av hundra timmar,(under 10 år) vad tror ni F klippt bort?Hur mycket skit har jag och ni snackat på de sista tio åren? Hur skulle ett koncentrat av detta se ut?media har för det tredje inte bemödat sig om att ta reda på vad som är sant och osant, utan bara fikat efter ”reaktioner”, kan ni verkligen inte se det?i fallet Wallström ligger det mycket i vad Persson sade, flera bedömare på SVT Godmorgon har intygat det inklusiva KG Bergström.de som inte kom ihåg Schymans raseriutbrott VAR INTE ENS PÅ MÖTET!
Med tanke på de där sista raderna, när vet man att det är rätt tid att säga ifrån?Sen, Göran Persson ville egentligen aldrig bli partiledare och var inte bekväm i rollen. Finansministerposten var nog bättre för honom egentligen.