Känner mig klart upplyft efter att ha sett den nya före-ställningen Fans, efter Fredrik Strages bok, på Orion-teatern här på Söder. Boken handlade om besatthet och försökte penetrera idoldyrkan som fenomen. Den bygger på ett antal berättelser om personer som dyrkar så vitt skilda artister som Westlife, Michael Jackson, Lill-Babs och Evert Taube. Pjäsen försöker binda ihop temat, karikerar lite (men inte så det blir hjärtlöst). Det är underhållande, både jag och 12-åringen skrattar mycket. Den här pjäsen borde man kunna se med skolklasser faktiskt.

Mest fascinerande i både pjäsen och boken är förstås holländaren Gert som sensationellt nog blev ihop med sin idol Agneta Fältskog (och som är så nöjd över pjäsen att han t o m besökte premiären). En typisk Aspberger säger min svägerskas mamma som genom sitt yrke begriper sig på sånt. Evert Taubes förföljerska är snarare en paraniod personlighet. Det intressanta är att vare sig Strage eller pjäsens regissör Stina Oscarsson gör någon utsortering kring vad som är normalt eller inte, och det är rätt skönt. Idoldyrkan är väl förresten något vi alla drabbas av någon gång i livet. Kanske ett religionssubstitut i en sekulariserad tid.