Upp till kamp – men mot vad?


Försöker förgäves engagera mig i nya storsatsningen på SVT ”Upp till kamp” som nästan alla recensenter höjt till skyarna. Det är en sanslös dyr produktion, det förstår man. Snyggt foto, snygga scéner, bra skådespelare. Men det lyfter liksom aldrig.

Lite är det säkert att jag hänger upp mig på småsaker. Det lätt att se blottorna i skildringen av tiden. Kpml(r) fanns väl inte redan 1968? Heroinet slog inte igenom förrän på 70-talet, och folk blev inte sådär sega av amfetaminet som var den stora drogen i missbrukarkretsar innan dess (utan precis tvärtom, eller hur?). Det var väl inte jointar i början utan pipor när haschet började dyka upp? Varför ägnar de just droger så mycket uppmärksamhet om de inte gjort en bättre research. Dessutom rökte inte alla och rökare rökte inte hela tiden, inte ens då.

Men framför allt har jag svårt att engagera mig i karaktärerna. Trots att avsnitten är en och en halv timme långa lär man aldrig känna någon, än mindre förstår man varför de agerar som de gör. Skidringarna av tiden blir väldigt tablåartade. Det måste ha funnits en annan tanke än att bjuda på en nostalgitripp. Frågan är vilken?
(Skivomslaget är från en legendarisk LP med göteborgsbandet Knutna nävar. Rekommenderar varmt deras ”Vi lär av historien” som finns som mp3-fil lite varstans på nätet, t ex här. Texten hittar ni här. Proggen i sin mest parodiska form, så som den bara lät i Göteborg. Håll även utkik efter Dan Berglunds ”En järnarbetares visor”.)

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politiskt våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten, skriver även om bl a högerpopulism och terrorism.
Det här inlägget postades i Peter Birro, Upp till kamp. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Upp till kamp – men mot vad?

  1. Tor Bench skriver:

    Ja ingen av de filmerna kommer ju i närheten av det Svinstian avslöjar

  2. ”Jag gillade Hammarkullen och Det nya landet.”Klart i klass med den julmusik du älskar att hata i min mening.Minns hur SD gestaltades i Hammarkullen, det var så dåligt bra så att det var helt i klass med kalkonfilmer som 30 November, Nattbuss 807 och Vinterviken.

  3. Serien tuffar på, det är snygg och bra skådespeleri. Med nostalgi syftade jag inte direkt på bilden av vänstern, den är som sagt inte så smickrande. Däremot kläder, musik, ställen etc. Snyggt skildrat. Men väldigt schablonartat. Vilket är synd. Jag gillade Hammarkullen och Det nya landet. Men man ska nog tänka på att Birro skriver manus som andra regisserar. Han har haft väldigt starka samarbetspartners, inte minst Geir Hansteen Jörgensen som regisserade Det Nya Landet (där f ö även Lukas Moddysson var inblandad i manuset). Agneta Fagerström-Olsson som var med på manusstadiet och även regisserade Hammarkullen är också en lite ojämn men väldigt duktig filmare.

  4. Robin Goodfellow skriver:

    Rättelse! Partiet hette Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna(r) och motsvarande gällde beträffande KPML(r) efter namnbytet.Numera heter organisatioen Kommunistiska Partiet. Ungdomarnas RKU är ibland aktuell i polisutredningar gällande våldsbrott.

  5. Robin Goodfellow skriver:

    Nog har väl Anna-Lena rätt när hon hävdade att KFML(r) inte fanns så tidigt som 1968. R:arnas utbrytning ur den maostiska organisationen KFML skedde 1970.Från 1/1 1978 hette R:arnas parti Kommunistiska Partiet Marxisterna-Leninisterna (revolutionärerna), kongressbeslut härom året innan. Förkortningen blev då KPML(r).

  6. ”Kpml(r) fanns väl inte redan 1968?”KFML bildades 1968, men namnet KPML(r) användes inte förän 1978.Jag har inte ens orkat se eländet då jag minns fiaskot Hammarkullen än, men har de verkligen så dålig koll att de använde de namnet för 68 Loddan?Jag menar skall jag, som under några år var en av Sveriges mest ”ledande högerextremister”, behöva lära vänsterextremister om deras egen historia???

  7. Grue skriver:

    Håller delvis med även om senaste avsnittet var bättre. Det är snyggt och så men manuset är inte tillräckligt bra. Birro är som bäst när han gör lite mer skruvade grejer som ”Det nya landet”. Han har för höga pretentioner här: att göra riktig film klarar han inte riktigt av. Det blir mer av ett collage.Däremot tycker jag att det är bra att det inte är en ensidig hyllning till vänstern, det var jag rädd för att det skulle va. R-arna är ju läskiga, och motsättningarna mellan flummarna och dom intressanta.

  8. ”Fan vad du var duktig på droger.”Tja – fast mina egna erfarenheter är rätt begränsade. Däremot har jag haft många runt mig genom åren som använt droger. Jobbade dessutom på en avgiftningsenhet för narkomaner i flera år innan jag blev journalist (fast då var de ju i regel avtända redan när de kom in hur drogerna verkade såg man väl inte så mycket av).Ska genast kolla din sida Enn Kock!

  9. Enn Kokk skriver:

    Både texten till ”Lär av historien” och lite uppgifter om Knutna Nävar som sjöng in den samt om melodin finns på min blogg under Kulturspegeln, Sångtexer: http://enn.kokk.se/?p_id=70.

  10. Robin Goodfellow skriver:

    Anna-Lena! Stort tack för din länk till ”Vi lär av historien”. De revolutionära sångerna från då ger mycket för den som nu vill minnas eller orientera sig i takt med den pågående TV-serien ”Upp till kamp”.Ernst Buschs stora hit ”Lied der Partei” påminner inte så lite – såväl till text som ton – om Tredje Rikets musikaliska kultur. Tyskt folklynne?

  11. G-berg skriver:

    Hej Anonym! Vi var många då som ej använde men visste. Själv satt jag ofta på biblioteket i Humlan. Det blev rörelse bland personalen, snuten kom, ambulans. Hysch, hysch. Någon känd intellektuell sprutnarkoman hade insjuknat eller avlidit på herrtoaletten.De som nöjde sig med amfetamin eller ritalina räknades inte ens som missbrukare.

  12. Anonymous skriver:

    Fan vad du var duktig på droger.

  13. Ja, bröderna Birro är väl inga moderna skalder direkt…

  14. Charlotte skriver:

    Bilden av de revolutionära studenterna är inte särskilt smickrande, så i det avseendet kan man kanske inte kalla serien nostalgisk? Men jag håller med om det lite väl sjablonartade. Att så många som var med reagerar negativt på serien var nog bara att vänta iofs, det blir alltid så när någons fiktion möter någon annans minnesbilder. Lite missriktat är det att kräva total sanningsenlighet i en fiktiv historia. Fast det är klart, det finns ju en gräns nånstans för hur fel det kan bli innan hela sceneriet blir alltför otrovärdigt. (Och som en som satt i sig lite för mycket amfetamin i ungdomen (åttiotalet, inte sextiotalet) kan jag bekräfta att seg, det är just vad man inte blir av det nej.)

  15. Gugge skriver:

    Det här med universitetslektor Olofsson tilldrog sig vid Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakulteten.De radikala studenterna tillskrev uppträdet med den olycklige Olofsson en enorm betydelse. Ej så att de gjorde sig själva, Olofsson eller händelsen i sig märkvärdigare än den var. Nej, saken låg till på ett annat sätt. Här skulle statueras ett exempel, här skulle ges en Signal.Vi hade här att göra med skärpta och i marxismens teori väl bevandrade ungdomar. De sa sig själva att det jäser, det jäser (i samhället, bland arbetarna, i det hunsade proletariatet, bland studenterna o.s.v.).För att missnöjet skulle få en önskad konsekvens krävdes dock – så hade Marx, Engels, Rosa Luxenburg, Guede, Lenin, Stalin, Thälmann, Mao m. fl. sagt och skrivit – en klar, tydlig och hetsande Signal. Denna skulle mana de intellektuella (= revolutionens förtrupp) att tända en eld eller slå en gnista som skulle sätta samhället i brand. Arbetarna skulle så uppmuntras till att spränga sina fjättrar. Borgardömet skulle störtas.Studenterna var överlag våldsamma i sin retorik, fredliga i sin aktion. Den hygglige – och som historiker föga betydelsefulle – Olofsson glömdes snart.Några få ville hänga borgare i lyktstolparna och skicka motspänstiga till fostrande arbetsläger efter kinesisk eller sovjetisk modell.Studentupproren i Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå var inte unika. Det gick till på liknande sätt lite varstans i världen.

  16. Tänkte på det att det är nog en hel del väl igenkännbara detaljer från det lokala Göteborgslivet (typ spelställen och sånt, möjligen även konkreta händelser) som går en stockholmare som mig helt förbi.

  17. Gugge skriver:

    Såg bitar av det första avsnittet. Rätt bra här och var. Dock, på det hela taget var det tyvärr en alltför seg och till på köpet lite småsentimental historia. Scenen med studenterns ”uppror” mot sin konservative lärare tyckte jag var väl genomförd. Särskilt som porträttet av läraren, universitetslektor Sven Ingemar Olofsson (1922 – 1993) var alldeles på pricken. Bra researchat!Olofsson blev så förargad att han några dar senare – på inbjudan av general Rosenblad – gick in i den särdeles reaktionära Hagaklubben. Nu sedan några år upphörd.

  18. z999 skriver:

    Även du inser alltså att serien har floppat? Jag såg att söderkåkar och en del andra mer triviala serier hade bättre tittarsiffror så så stort sug efter nostalgi tycks inte finnas, inte ens när man gör förskönande omskrivningar av tidseran.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s