Jag missunnar ingen att gå på krogen och bli full och göra tramsiga saker som att pussas med lösa arbetskontakter. Det moraliska tonläget när Göran Hägglund kommer loss och kritiserar tilltaget i Aftonbladet gör mig mest trött. Möjligen kan man väl känna att vi lever i en ny tid nu när alla har kameramobiler. Prinsessan Viktoria sa i en intervju en gång att hon upplever sin frihet mycket mindre idag när alla omärkligt kan ta foton av henne i stort sett när som helst. Antar att Ulrica Schenström får fundera i samma banor framöver (och kanske bjuda hem TV4-reportrarna i stället?).
För övrigt tror jag inte att pussas på krogen är bästa sättet att få ut känslig information, jag gissar att de pratade om något helt annat. Pröva själva följande raggningsrepliker: ”Du Ulrica, vad tycker Fredrik egentligen om den och den proppen?” ”Har du några tips om vad han tänker göra med Lars Danielsson?” Rätt avtändande, eller hur?
Men så inser jag att kvinnan vi sett på bild nu flera dagar i rad också var högst ansvarig för rikets säkerhet (Expressen igår och Expressen idag) och då blir jag förstås mer fundersam. Kan de inte delegera eller stämpla ut först innan de går på krogen? Efter Lars Danielsson-affären är det väl ändå höjden att det inte finns en högre beredskap. Å andra sidan, om vi fått en ny Estonia- och Tsuniami-katastrof den aktuella natten hade vi ju haft bildbevis på var hon höll hus, till skillnad mot när det gäller Danielsson där spekulationerna kan fortsätta i evighet utan att vi får någon klarhet vad han gjorde den där olycksaliga annandagen.
Se även: Aftonbladet idag.







Jag blev först mest lite upplivad, en del skandaler gör mig på gott humör. Men det här med deras usla krisberedskap är förstås inte något man direkt skrattar åt, med tanke på vad som kan hända.
inget att uppröras över. enda skillnaden är att kindpussandet och rövslickandet visade två av sina många ansikten.sånt är livet.
Media gjorde rätt! Detta var helt klart ämne till en verklig politisk händelse. Och så blev det.
Det förefaller som om man bland journalisterna själva har delade meningar om den reella betydelsen av den här sortens ”nyheter”. De är väl heller knappast värda att ens betecknas som ”reportage”.Rena struntsaker räknas som värdefullt nyhetskapital. Ja, detta är vi väl sedan länge vana vid. Vi mediakonsumenter har den journalistik vi förtjänar.