Det står mellan Barack Obama och Hilary Clinton i valet av kandidat för demokraterna i det amerikanska presidentvalet, sensationellt nog en svart man eller en kvinna. Vilket knappast är hela bilden, skillnaderna mellan de båda handlar om mycket mer.

Jag har just läst Barack Obamas bok ”Min far hade en dröm” och Erik Åsards biografi över Hilary Clinton parallellt (för en recension). Den första med stort intresse, den andra lite mer pliktskyldigt. Obamas bok kom ut första gången 1995, bearbetades 2004 och har just kommit på svenska. Om Hillary har det skrivits många böcker, det här är ett svenskt bidrag och som sådant känns den väl helt ok. Men hinner man bara en ska man tveklöst välja Obamas.

Trots att jag läst så många artiklar om Barack Obama blir jag helt såld på att höra hans egen berättelse. Att en så ömdjuk, intelligent och reflekterande person skulle kunna bli president i USA känns hisnande. Är det ens möjligt? Det handlar mycket om att hitta sin identitet som svart uppväxt bland vita och dessutom under en period i ett främmande och väldigt annorlunda land som Indonesien. Inte minst griper sekvensen när han försöker hitta sina rötter i Kenya och knyta band med sin afrikanska släkt. Det jag särskilt uppskattar är att han aldrig gör det lätt för sig, att det finns plats för komplikationer på ett sätt som för mig känns väldigt oamerikanskt. Människor är aldrig bara onda eller goda och de utvecklas.

Bland alla artiklar som skrivs om detta rekommenderar jag särskilt Svenska Dagbladets analys av Obama som publicerades förra veckan.
Om chanserna för kandidaterna kan man läsa här.

Bloggar:
Det progressiva USA
Danielssons lakejer
Dick Erixon som uppmärksammar att det är så många kvinnor som svimmar på Obamas valmöten, och att det diskuteras om svimningarna är fejk (av vem i så fall och varför kan man undra, det gör inte Dick Erixon).