Det har talats mycket om glömda svenska kvinnliga dramatiker på senare år. Men glömskan när det gäller kvinnliga filmare är nästan ännu mer påtaglig. Karin Swanström har inte gått till historien som filmare utan som skådespelare i otaliga roller som amper änkefru, kokerska, svärmor eller andra ”rejäla fruntimmer” som svensk film är så full av. I Myggan klassiska Nöjeslexikon kan man läsa att hon ”prövade på filmregi”. Ett rätt nedlåtande sätt att beskriva en pionjärinsats inom filmen. Den som vill studera den höga kvaliteten på hennes produktion kan se den fjärde av hennes filmer ”Flickan i frack” från 1926 (den blev också hennes sista) som nyligen restaurerats. Kritikerrosad på sin tid och fortfarande märkligt modern.
”Flickan i frack” bygger på Hjalmar Bergmans roman med samma titel, en lättsam historia om några studenter, varav två är syskonen Curry och Katja, och livet i en småstad kring skolavslutningen. Deras lata men charmiga vän Ludwig spelas av ingen mindre än Erik Zetterström, mer känd som signaturen Kar de Mumma, i en av sina få filmroller. Huvudtemat är förberedelser inför en bal där Katja får problem eftersom familjen diskriminerar henne genom att låta sonen i huset köpa mängder av dyra kläder medan hon själv inte har något att ha på sig till festen. Filmens höjdpunkt avslöjas förstås i titeln. Men vägen dit och de konsekvenser dramat får saknar inte poänger.
En viktig roll i historien spelar ett manhaftigt kvinnokollektiv som för tankarna till Fogelstadkretsen som Ulrika Knutson beskrivit i ”Kvinnor på gränsen till genombrott”. En samling troligen lesbiska, cigarrrökande kvinnor med stora näsor och liten önskan att behaga omvärlden som tar den revolterande Katja till sig när hon bryter mot konventionerna.
En intressant detalj är att det finns en senare filmatisering av samma roman från 1956 av Arne Mattsson där queertemat (enligt bloggen Lokomotivet) är betydligt nertonat. Det gick tydligen an att säga och göra saker på film 1926 som inte var lika legio 30 år senare.
Läs mer om filmen:
Filmdelta, Lokomotivet, Modärna Tider
Anna-Lena Lodenius 
Herr z: ”Det var väl egentligen inte toleransen mot gaykulturen som nazismen utnyttjade, utan mer att man ville visa att det fanns en underliggande konspiration mot tyskheten där gaykulturen bara var ett resultat av konspirationen (som var styrd av judar).” Visst var det så. Vad jag menade var att allmänt irrationella känslor av ”Nu har det väl ändå gått för långt!” kan ha bidragit till enskilda tyskars sympatier för en ärkereationär rörelse som nazismen. ”Till viss del var den konspirationsteorin rätt…”Que?”Gayrörelsen sökte inte tolerans på det sättet som du kan se idag. Det handlade om att många heterosexuella ville visa sig toleranta mot vad de trodde var gayrörelsen. Typ att man blev tolerant mot sina fördomar om gay-personer istället för att ta reda på hur homosexuella egentligen är och lever. Homosexuella parförhållanden var alltså inget att vara tolerant mot.Däremot sexmissbrukade homosexuella som såg orgasm som en bedövning mot alla dåliga inre känslor.”Här förstår jag helt enkelt inte vad du menar.”Sen, den nazistiska andan skapades inte av Hitler utan den fanns långt före honom och även efter.”Ja, självklart.
Jaså? Jag såg bara den och någon annan.Populistiskt? Vad är det för fel på att vara ”populistisk” om man är seriös och verkligen representerar det som många människor tycker? Tydligen tycker många svenskar inte samma sak som politikerna i invandringspolitiken. Ska inte deras åsikt respekteras?Etnocentriskt? Knappst. Sd är kulturnationalistiskt och står för en öppen svenskhet som bygger på kultur och inte etnicitet. Detta uttrycks klart och tydligt i principprogrammet. Visserligen betonar man det etniskt svenska ibland, men det är knappast centralt. Då hade det inte varit så många invandrare som det faktiskt är i partiet eller som röstar på det:http://gruegranskar.blogspot.com/2008/01/sd-ett-parti-fr-invandrare.htmlFrämlingsfientligt? På vilket sätt är man fientliga till främlingar, det vill säga invandrare? Inkonsekvent av dig, Loddan, eftersom du då måste stämpla Finland, Norge och Danmark som främlingsfientliga. Till och med de danska socialdemokraterna är i så fall mer främlingsfientliga än sd.Nationalistiskt? Absolut. Men på ett demokratiskt sätt.Du borde lyssna mer på din danska kollega Adam Holm.
Det finns förstås många anledningar till att sd växer, jag nämnde flera. Men ett resonemang om sd som både ett populistiskt parti och ett etnocentriskt, främlingsfientligt och nationalistiskt var nog för komplicerat för familjesidan.
”den nazistiska andan skapades inte av Hitler utan den fanns långt före honom (och även efter)”lästips: ”utrota varenda jävel” av sven lindkvist.
Jag såg SvD-artikeln om dig i söndags. Tror du verkligen att folk röstar på Sverigedemokraterna av rädsla för ”det okända”? Har du verkligen inte kommit fram till något vettigare i din forskning?
Charlotte:”I Berlin fanns ju en tämligen utvecklad gaykultur då. Och visst är det möjligt att en backlash mot utvecklingen mot större tolerans ifråga om sexualitet kan ha spelat in för nazismens framgång.” Det var väl egentligen inte toleransen mot gaykulturen som nazismen utnyttjade, utan mer att man ville visa att det fanns en underliggande konspiration mot tyskheten där gaykulturen bara var ett resultat av konspirationen (som var styrd av judar). Till viss del var den konspirationsteorin rätt, annars så hade det hela säckat ihop ganska tidigt. ”Frågan är om det är gayrörelsen eller de mekanismer som var involverade i motreaktionen som bär skulden (jag röstar på sistnämnda).”Gayrörelsen sökte inte tolerans på det sättet som du kan se idag. Det handlade om att många heterosexuella ville visa sig toleranta mot vad de trodde var gayrörelsen. Typ att man blev tolerant mot sina fördomar om gay-personer istället för att ta reda på hur homosexuella egentligen är och lever. Homosexuella parförhållanden var alltså inget att vara tolerant mot.Däremot sexmissbrukade homosexuella som såg orgasm som en bedövning mot alla dåliga inre känslor.Sen, den nazistiska andan skapades inte av Hitler utan den fanns långt före honom och även efter. I Sverige så fortsatte ju tvångssteriliseringar bland annat långt efter ww2. Hitler lyckades bara personifiera vad som redan fanns i samhället. Enligt han själv så fångade han upp den tyska folksjälen och det är väl riktigt på sätt och vis. Han var alltså extremt samhällskorrekt, något som han utnyttjade när han dömdes efter ölkällarkuppen. Han blev ju något av en samhällshjälte under rättegången, en människa som älskade det tyska samhället och som bara ville väl.
”Prövade på filmregi”…suck.Intressant postning! Och som herr z på sitt sätt påpekar är det väl egentligen bara att vänta att det fanns en större queertolerans på tjugotalet än på femtiotalet. I Berlin fanns ju en tämligen utvecklad gaykultur då. Och visst är det möjligt att en backlash mot utvecklingen mot större tolerans ifråga om sexualitet kan ha spelat in för nazismens framgång. Frågan är om det är gayrörelsen eller de mekanismer som var involverade i motreaktionen som bär skulden (jag röstar på sistnämnda).
1926 var ju en dekadent tid som skapade grunden för Adolf Hitlers framgångar bland vissa människor. Kan det vara skälet? 1956 präglades vi ju av en helt annan tidsanda när det gäller sexualitet.