Tänk er två stenhårda turkar i rymdhjälmar som slåss med onda trollkarlar med hjälmar av guldfärgad wellpapp och färgglada syntetlurviga monster som ser ut som hämtade ur något Bollibompa-program som tappar armarna hur lätt som helst och verkar måttligt skrämmande, närmast barnvänliga. Detta klipps sedan ihop med scener ur de riktiga Star Wars-filmerna och den välkända musiken varvat med högtravande kvasifilosofiska texter om ondska och rättvisa. Då får ni den turkiska filmen ”The man who saves the world” från 1982.

Verklighetens att Sweda, alltså det som man ägnar sig åt i filmen Be Kind Rewind som jag tidigare bloggat om, fanns i Turkiet. Det insåg jag i helgen på Klubb Super-8:s temavisningar av äldre filmer från detta sällan uppmärksammade filmland. Jag har varit många gånger i Turkiet, men uppenbarligen gått alldelse för lite på bio. Klubb Super-8 visade ett antal märkliga turkiska filmer på Kulturhuset i Stockholm som byggde på lite samma idé som Be Kind Rewind. Att göra det mesta möjliga av nästan ingenting och inte låtsas om begränsningarna.

För att sälja in filmerna till publiken lade man även till förföriska kvinnor, hysteriska utspel och oändliga klantiga slagsmålsscener. Men publiken gillade tydligen vad de såg. Kanske för att utbudet i övrigt var så dåligt i Anatolien och östra Turkiet, det här var knappast något som gick upp på bättre biografer i Istanbul. Under rubriken Turkisk konfekt visades även t ex en remake på Exorcisten och turkiska varianter på superhjältar som Batman.