Första gången jag hörde dansbandet Lars-Kristerz från Älvdalen var när Klubb Sunkit firade 10-årsjubileum för några år sedan. De spelade på Debaser utspökade i damperuker och blanka gladfärgade dansbandskostymer med tydlig doft av 70-tal och möttes av en entusiastisk publik som dansade och sjöng med i texter som ”Jag träffa henne på stan, hon stod och mumsa banan” (Sidovagnsmotorcykel) eller Robot-Romeo.
Nu dyker Larz-Kristerz upp i TV:s dansbandskampen, när jag knäppte på TV:n igår höll de just på att massakrera Princes ”Purple Rain” i bugg-tappning till synes helt på allvar. Martin Aagård i Aftonbladet är upprörd över bandet som han tycker är alltför medvetet smart, önskar ”de onördiga killarna” (farbröderna skulle jag säga) i Bengt Hennings som just åkt ut ur tävlingen tillbaka och kallar Larz-Kristerz för ”populärkulturens dödgrävare”.
Jag tror Martin Aagård missuppfattat något. Larz-Kristerz tycker på fullt allvar att det här är bra musik och att det var bättre förr med dansbandsmusiken. Men till skillnad mot många andra musikgenrer finns det ingen cred i att gå tillbaka till rötterna och om man gör det uppfattas man som ett skämt. Larz-Kristerz har stylat sig till en viss framgång med sina märkliga kläder, men befinner sig långt från den storstadsironi som antagligen gjorde att de bjöds in till Sunkit för två år sedan. De kände sig uppriktigt uppskattade den gången, inte utskrattade. De var smartare än publiken som tror att det behövs ironi för att våga gilla dansband, Larz-Kristerz levererade äkta glädje och publiken tog emot. Men de ska nog avhålla sig från andra genrer, att döma av gårdagens insatser.
Noterade förresten att ett annat band i tävlingen gjorde en cover på Jonas Gardells ”Aldrig ska jag sluta älska dig” ur filmen ”Livet är en schlager”. Kommer osökt att tänka på min gamle högstadielärare Sture som brukade säga att ”ironi äro ett tveeggat vapen som används i övermåttan eller inte alls”.
Anna-Lena Lodenius 
He-he. Men man måste ju gilla traditionell dansbandsmusik för att gilla Larz Kristerz ”Purple Rain”. Det var just därför jag gillade den. Den ”riktiga” Purple Rain har man ju hört tusen gånger och den väcker en massa minnen till liv osv. Jättebra. Jätte-Prince.Men så kommer Larz Kristerz och kör den, och så låter den precis som vilken annan BRA dansbandslåt som helst. Man tänker nästan inte på att de sjunger på engelska. Fascinerande.Och hade ett modernt dandsband gjort Purple Rain, då hade de ju försökt ligga nära Prince’ version och kanske lagt till någon egen liten touch. Då kan man ju lika gärna lyssna på originalet.En kuriositet. Lars Kristerz ”Purple Rain” tycks ha försvunnit från Youtube. Antar att det har att göra med att Prince är en av få artister som bojkottar Youtube. Märkligt.
Jag får kanske ge deras version av Purple Rain chansen igen, det kanske bara är ovana.
Hittade hit via googling på ”Larz Kristerz” och ”Purple Rain”. Personligen har jag fått en dansbands-nytändning tack vare Larz Kristerz i Dansbandskampen. Det är ju såååå det ska låta. Dom häringa moderna Barbados, Alcazar, Scotts och allt vad de heter är ingenting för mig. Det är härligt med det gamla dansbandssoundet.Jobbade själv i L.A. under 80-talet och minns hur Prince Purple Rain kördes dygnet runt i KROCK och KIIS FM. Visst, det är en bra låt (liksom säkert 50 andra låtar från 1984), men Larz Kristerz version är ju så mycket skönare. Dansbandifierad, snäll, svängig och … vad skall man säga… svensk! Jag började nästan gråta av lycka när Larz Kristerz gick loss på Purple Rain! Vet inte vad det är, men det är toner, melodier, sång och (frånvaron av) attityd som går rätt in i själen.Blott Sverige svenska dansband har!
Så sant, Larz-Kristerz är åtminstone konsekventa. Det var en urkul spelning även för oss som lyssnade och dansade på Sunkit. Hälsa honom det om du träffar honom. Sunkit kör ju mycket dansbandslåtar äevn i vanliga fall, framför allt något äldre sådana, så folk kan ju alla texterna också. Så det blev förstås uppskattat när Larz-Kristerz körde just de här gamla lite småtöntiga men väldigt charmiga låtarna. Därav gensvaret.
Vad roligt att du var på Sunkit!!Enligt Peter är det en av de roligaste spelningarna någonsin. Hur som helst så ska ju en poplåt göras om till dansband och det är väl bättre att visa att man kan göra det, än att göra som scotts och bara kopiera låten rakt av.