Sverigedemokraterna har en lång historia av att falla på upploppet och bli omsprunget av andra partier. 1991 var SD ett litet nystartat parti och hela valrörelsen handlade om Ny demokrati, valet 1994 hade folket tröttnat på populistpartier och röstade ut nyd utan att snegla på SD. Senare val har Ian Wachtmeisters Nya partiet och Pensionsnärspartiet tagit rösterna. Ibland har konkurrensens med det mycket mindre Nationaldemokraterna snuvat SD på mandat i kommunerna.

Ingen har väl missat årets komet i EU-valet Piratpartiet som precis som Richard Falkvinge konstaterar seglade upp och tog död på SD:s chanser. Tänker mig att att SD grovt sett har två slags väljare: kärnväljarna som är nationalister och främlingsfientliga och antietablissemangsröstarna. Den senare gruppen valde helt klart Piratpartiet. Trots att det rör sig om två helt olika partier med väldigt lite gemensamt utom möjligen just detta att det rör sig om uppstickare och kritiker av ebalissemanget.

Det är samtidigt uppenbart vart SD har sina kärnväljare. Hade Sverige röstat som Skåne och Blekinge hade SD tagit sig in i EU-parlamentet med god marginal (6,6 respektive 7,9 procent av rösterna enligt Valmyndigheten.se). I Bromölla, Hörby och Osby ligger SD på över 11 procent. Man kan också notera att SD trots allt gick framåt även för riket som helhet jämfört med senaste riksdagsvalet, från 2,9 till 3,3. Som hävstång mot riksdagen är resultatet ändå tveksamt, det kommer att krävas mer. Dessutom lär Piratpartiet ställa upp även i riksdagsvalet och även om inte nyhetens behag är lika tydligt då så lär SD få hård konkurrens om framför allt ungdomsväljarna.