Sverigedemokraterna har två delvis motstridiga strategier: att försöka bli mer rumsrena och respekterade och att fortsätta slå mot etablissemanget och de andra partierna. Om SD slutar att uppfattas som en undertryckt röst försvinner rätt mycket av partiets existensberättigande i väljarnas ögon. SD må satsa på att rädda vårdcentraler, införa klassmorfar och ta strid för hembygdsgårdar. Det är knappast dessa frågor som får väljarna att lägga sin röst på just SD.
Det här skrev jag på debattplats i Aftonbladet i lördags. Jag blev först ombedd att kommentera Aftonbladets annonsbojkott mot SD. Men när de fått min första korta kommentar (den var tänkt att vara just kort, vi var fler som kommenterade) fick jag uppdraget att utvidga en del andra resonemang.
Det gick tydligen framåt för SD i kyrkovalet (se t ex Svenska Dagbladet och TV4 Nyheterna). 7 platser i kyrkomötet, nästan en fördubbling mot tidigare fyra, enligt det ännu preliminära resultatet. Vilket ändå bara är 3 procent av rösterna.
Kyrkopolitiken är ytterligare ett sätt för SD att visa att partiet är ett normalt parti som gör som andra, men kyrkopolitik är knappast något som SD:s företrädare brinner för. Det skriver jag också om in debattinlägget. Huvudfokus ligger på att bekämpa andra religioner, främst islam, och motverka samkönade äktenskap. Två frågor som knappast är centrala för svenska kyrkan.
Anna-Lena Lodenius 
John röstar självklart på vad du vill.Men om du vill ha välfärd verkar det ju korkat att rösta på ett parti som inte har en susning om hur de ska bekosta välfärden och tror att minskad invandring leder till en stadsbudget som räcker till precis vad som helst.
Vad ska vi rösta på då båda blockens politik leder till avveckling av vår tidigare välfärd?/John
Roberth, tror jag skrev "framstår som en paradox". De facto finns två sådana parallella strategier, motstridiga eller ej. Självklart ska SD vara ett respekterat parti som åtnjuter demokratiska fri och rättigheter. Sedan tror jag att SD vill något mer, att de förs in i finrummet och verkligen är ett accepterat parti att förhandla med, diskutera med, framträda tillsammans med etc. Samtidigt som partiet vill vara folkets röst, partiet som står utanför och slår mot cementhäckarna. Där ser i alla fall jag en tydlig paradox.Jag nedvärderar ingen som vill rädda en vårdcentral etc. Däremot tror jag inte att dessa frågor får människor att ta steget och rösta på ett parti som de inte valt annars. Det finns fortfarande en spärr mot att se att SD som ett alternativ för många människor. Det har mjukats upp men den finns där. Ska man rösta med SD delar man nog partiets värderingar i andra mer centrala frågor som synen på invandring och det mångkulturella Sverige. Gillar man också en vårdcentral är det en bonus, inte mer.
"SD må satsa på att rädda vårdcentraler, införa klassmorfar och ta strid för hembygdsgårdar. Det är knappast dessa frågor som får väljarna att lägga sin röst på just SD. "Det känns ju lite kränkande som gammal kommunpolitiker, du formulerar dig på ett sätt där man får intrycket att du tror att dessa "lättare" frågor inte är ärliga hos motionärerna.Vi har mer i våra liv in invandring vettu.
Jag har avhållit mig att kommentera då man till sist tröttnar, men jag skall ge ett exempel ändå på missuppfattningar och diskussion på fel abstraktionsnivå och att man blandar olika kategorier. Du skriver "Sverigedemokraterna har två delvis motstridiga strategier: att försöka bli mer rumsrena och respekterade och att fortsätta slå mot etablissemanget och de andra partierna."Det kan verka som en paradox på ett ytligt plan, men är det verkligen det?Om SD blir mer respekterade så innebär det att "etablissemanget" i motsvarande grad blir mindre respekterade, vilket faktiskt är en process som är verksam just nu. Läs bara kommentarerna efter Kurdo Baksis artikel om sin "vision", de slog t.o.m. mig med häpnad, no bullshit!Sedan beror det på vad som menas med "rumsrena" och "respekterade". SD vill bli betraktad som ett fullt legitimt demokratiskt parti med fullständiga demokratiska rättigheter, det ÄR ju ett sådant parti. Det råder däri ingen motsats mot att slå mot det "politiskt korrekta" på olika plan. SD skall inte sträva efter att bli älskad av de andra partierna och "etablissemanget" då råder det motsatsförhållande du pratar om. Det SD skall slå mot är närmare bestämt den politiska korrekthet som råder och den politiska och kulturella elit som står för denna korrekthet. Ju mer respekterad SD blir, ju mindre respekterad blir denna korrekthet. Det är en process jag tycker sker varje dag faktiskt, ser otaliga små exempel på detta. Har jag fel? Är jag ensam om att se detta?Så du ser att tittar man lite djupare så råder inte den paradox du pekar på. Du anlitas ofta som expert Anna-Lena. Detta irriterar mig då jag sitter inne med kunskaper du saknar, av alldeles uppenbara skäl. Och nu talar jag inte om den naturliga partiskhet jag naturligtvis har, den har jag redan räknat bort såklart.Jag pratade en gång med en läkare som var leverspecialist då jag fått något virus på levern. Samtidigt gick det ett program om hepatitbehandling på TV. Det förekom en hel del missförstånd och saker som inte stämde om denna behandling. Jag frågade läkaren om han inte skulle gå ut och rätta felaktigheterna som framförts i programmet. Jag bara spyr rakt ut när jag ser media komma farande sade han, de får säga vad de vill, jag bryr mig inte längre, de är sjuka i svensk media och ingen kan göra något åt det. Nu förstår jag hur han kände det.
Mycket skit ska man höra! Provocerar? Vilka provocerar Sd förutom rödvinsvänstern och media? Svar: Inga alls för vanligt folk håller med oss!