Högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna utgör ett dubbelt hot mot arbetarrörelsen. För det första är de ofta hatiskt inställda till i synnerhet socialdemokratin (titta bara på mängden rapporter som producerats av SD och alla nidbilder som sprids av Mona Sahlin på nätet, inget annat parti ägnas tillnärmelsevis samma intresse).

För det andra rekryterar de huvuddelen av sina medlemmar och sympatisörer från arbetarklassen, det vill säga de grupper som traditionellt utgör arbetarrörelsens bas. Det gör att det är särskilt viktigt för just arbetarrörelsen att ha en klar strategi för hur de ska bemöta högerpopulistiska partier. Det här skriver jag och Mats Wingborg om i Dagens Arena idag med anledning av en ny rapport som vi gjort på uppdrag av Friedrich Ebert Stiftungs Nordenkontor (en tysk biståndsorganisation/tankesmedja m m som finns i stora delar av världen).

I rapporten, som går att ladda ner i sin helhet här, jämför vi hur arbetarrörelsen agerat mot sina högerpopulister i de olika skandinaviska länderna. I Danmark har Socialdemokraterna duckat för Dansk Folkeparti och står idag i praktiken bakom stora delar av den mycket restriktiva flykting- och invandringspolitik som den borgerliga regeringen genomför med stöd av DF. I Norge har fackförbunden och Socialdemokratin också intagit en förhållandevis försiktig hållning till Fremskrittspartiet som fick nästan 23 procent av rösterna i senaste Stortingsvalet.

Konsekvenserna av att högerpopulistiska framgångar (forskarna använder ofta begreppet RHP-partier som står Radikala Höger Populister) är tydlig: arbetarrörelsen har försvagats och i värsta fall trasats sönder. När RHP-partier får platser i parlamentariska församlingar undermineras möjligheterna för en vänsterpolitik.

I de kommuner där SD:s har haft en vågmästarställning har man i princip alltid stött de borgerliga partierna i avgörande blockskiljande omröstningar. I Danmark har Dansk Folkeparti sedan 2001 fungerat som parlamentariskt stödpart åt den borgerliga regeringen ledd av Anders Fogh Rasmussen. Tidigare har det aldrig varit möjligt för en borgerlig regering att sitta kvar mer än en mandatperiod efter en valseger, men med stöd av Dansk Folkeparti uppnås en ny stabilitet i dansk politik. (Den parlamentariska situationen i Norge gör att FrP trots sin storlek i realiteten har mindre inflytande.)

I Sverige står arbetarrörelsen och Socialdemokraterna fortfarande för ett klart avståndstagande till Sverigedemokraterna, men frågan är vad som händer om Sverigedemokraterna blir en verklig maktfaktor i svensk politik. För arbetarrörelsen är det en ödesfråga att hitta strategier för att motverka RHP-partierna.

I rapporten sammanfattar vi en rad tankar kring tänkbara strategier. Vi nämner att forskningen pekar klart på hur viktigt det är att de andra partierna profilerar sig och att det finns ett tydligt höger- vänster-perpektiv i politiken. Att fokusera på välfärds- och fördelningsfrågor är också viktigt, där har SD och liknande partier inte mycket att tillföra.