Så är det klart att Sverigedemokraterna röstade ja till Alliansens förslag till talman i riksdagen, Per Westerberg. Inte särskilt förvånande, är min kommentar i en debattartikel på SVT Debatt idag.

SD har deklarerat tydligt att de aldrig kan tänka sig att stödja det röd-gröna blocket. Ingen politiker har kritiserats lika hårt av SD som Mona Sahlin och inget parti har ägnats lika många kritiska texter och rapporter som Socialdemokraterna.
Dessutom är Kent Härstedt, den rödgröna oppositionens förslag till talmansposten, med sin inriktning på bistånd och internationella frågor ett otänkbart val för SD.

En stor del av SD:s partiledning har rötter i borgerliga partier, främst Moderaterna.Jimmie Åkesson var i sin ungdom aktiv i Moderat Skolungdom (MSU), vice ordförande Jonas Åkerlund satt i kommunfullmäktige i Ockelbo för Moderaterna, Richard Jomshof, styrelseledamot och en av de verkligt inflytelserika, har varit medlem i Moderata Ungdomsförbundet , MUF, och har sagt att han länge röstade med Moderaterna. Även Anna Hagwall, en av partiets högsta kvinnor, har varit medlem i Moderaterna. För att ta några exempel, listan över före detta moderater i partiet kan göras längre.

Man kan tycka att SD, genom att göra sig till stödparti för regeringen gör sig ofarliga. De lär försöka låtsas att de är en oberäknelig faktor som kan slå åt alla håll. Frågan är hur många gånger det kommer att ta innan mönstret blir tydligt. Antalet gånger där SD håller med den rödgröna alliansen lär bli lätt räknade.