Levande historia har presenterat ännu en så kallad ”Intoleransrapport” som bland annat försöker fånga in svenska elevers inställning till olika grupper i samhället. Den visar inte oväntat att fördomsfulla attityder är vanligare bland manliga elever och att det finns ett starkt samband mellan attityder, vilken utbildning föräldrarna har och vilket program eleverna går på. Elever från arbetarhem som går på yrkesförberedande utbildningar framstår som betydligt mer intoleranta. Det här förefaller alltså att vara en klassfråga.

Man kan förstås fundera på om det handlar om att ”knäcka koden”, att elever på teoretiska program kanske förstår vad de förväntas att svara i högre grad. Men resultatet avspeglar också hur det brukar se ut i väljarundersökningarna när man granskar vilka som röstat på högerpopulistiska partier. Det fanns en klar övervikt för lågutbildade män ur arbetarklassen bland de som röstade på SD i valet 2006 (SOM-undersökningen).

Mer ur Levande historias undersökning: Mer än hälften hade en positiv inställning till homosexuella. Andelen positivt inställda har ökat kraftigt sedan senaste mätningen. Däremot har endast en fjärdedel en positiv inställning till romer, den siffran ligger klart lägre än för andra grupper. En knapp femtedel hade uttryckt en negativ inställning till så väl invandrare som muslimer, judar och homosexuella.

En kanske kontroversiell tanke: Kan vi verkligen kräva att människor att är positivt inställda till vare sig homosexuella eller romer? Det räcker väl om människor, i det här fallet elever, anser att de är likvärdiga och har samma rättigheter. Jag gillar inte riktigt ordet tolerans, jag tycker respekt är ett bättre ord i sammanhanget. Vi kommer alltid att ha sympatier och antipatier mot enskilda individer ur olika grupper. En del lockas att utveckla sådana känslor till gruppfördomar och det är olyckligt. Men det viktiga är vad vi gör med våra uppfattningar, om vi låter dessa leda till våld, diskriminering och särbehandling eller om vi anser att människor har rätt att vara olika. Att helt eliminera människors gruppfördomar är nog en utopi.

I en fråga uppmanas eleverna att gradera sin inställning till människor från en rad länder eller folkgrupper. De förväntas alltså ha en bestämd uppfattning om medborgarna i dessa länder eller dessa folk. Är inte det att tvinga fram vissa svar? Känns som jag alltid hackar på sådana här undersökningar, och eftersom många produceras av Levande historia blir de måltavlan för mycket av min kritik.

Eleverna ska också gradera om de håller med om olika påståenden som ”judarna har för stort inflytande i världen idag” och ”att HIV och AIDS drabbar så många homosexuella män är nog naturens straff för ett perverst levnadssätt”. Jag hävdar att ytterst få elever ens tänkt tanken att det skulle ligga någon sanning i sådana påståenden, men genom att de ställs inför en sådan färdigformulerad åsikt är det nog fler som överväger att det ligger något i detta.

Jag förstår problemet med att ställa frågor som ger relevanta svar, den här undersökningen är väldigt mycket bättre än de som genomfördes i starten av Levande historia (till exempel den som visade att många elever inte var säkra på Förintelsen och som senare visade sig ha blivit feltolkad). Öppnare frågeställningar hade kanske gett andra svar. Men djupintervjuer där eleverna formulerar sina egna åsikter är betydligt dyrare och svårare att bearbeta.