Tänk att det ännu inte producerats någon ordentligt dokumentärfilm om Olof Palme. Filmen ”Palme” bygger vidare på Henrik Berggrens djuplodande biografi (”Underbara dagar framför oss”), filmprojektet inleddes av Kristian Petri och Henrik Berggren som lämnade över till dokumentärfilmaren Maud Nycander och journalisten Kristina Lindström. De har valt med omsorg ur tusentals timmar i SVT:s arkiv, kompletterat med bland annat privata filmer och ett antal intervjuer.

Resultatet är en film som försöker greppa över mycket, människan, maken, pappan, politikern, den hårda debattören, den snälla omtänksamma, ja till och med kvinnokarlen Olof Palme får ett par sekunder (framför allt under i en scen med en underbart flirtig Shirley MacLein). Jag gissar att filmen kan ses både av de som inte vet någonting om Palme och de som redan känner honom, även om den gruppen kanske inte fick så mycket nytt.

Det var många socialdemokrater på kvällens förhandsvisning, idel kända ansikten. Tror de flesta kände sig berörda, inte minst efter begravningsscenerna på slutet där Anna Lindh höll tal. Säkert påverkades jag av publikens sammansättning. Men tycker också att filmen förmedlar en tidskänsla och stämningar som berör. Enkla saker som att Olof Palme letar efter en undangömd nyckel utanför radhuset i Vällingby och ber TV-filmarna vända bort kameran. Eller sönernas skildringar över en far som var osynlig förutom vid frukost och några veckor på sommaren, men ändå tog sig tid att bokföra alla julklappar varje år, vem som fick vad och från vem. Visst har man sett hans tal vid kårhusockupationen, men nog är det intressant att Olof Palme går dit för att berätta varför det är fel med kommunism, modigt eller dumdristigt? Så gör inte en taktiker utan någon som brinner för politiska samtal och som tror på något så intensivt att han är övertygad om att han kan övertyga andra.

Vill man vara kritisk kan man tycka att IB-affären, kärnkraftsomröstningen, Kuba-besöken och en del annat kunnat kompliceras mer, Palme kommer väl lätt undan ibland. Porträttet av honom är välvilligt, inte tu tal om det. Men allt fick nog inte heller plats, vi får se vad som lyfts in i den tre timmar långa TV-dokumentären som produceras just nu. Biofilmen har premiär på fredag med 109 kopior, vilket är rekord för en svensk dokumentärfilm.

NYTT: Har blivit uppmärksammad på att det faktiskt inte är den första dokumentären om Olof Palme. I samband med 10-årsdagen dagen av mordet (1996) kom Birgitta Zachrisson och Tom Alandhs dokumentärfilm ”Olof Palme – 1927 – 1986” som innehöll många av de videoklipp som visas i den nya filmen, dock inte de privata filmerna och dessutom medverkar inte Lisbeth Palme. Men den visades inte på bio, vad jag vet.