Debatten kring att partiledardebatten tog upp frågan ”Hur många invandrare tål Sverige?” fortsätter. Efter någon dag kom svaret på mitt debattinlägg på SVT Debatt från Pia Bernhardsson och Eva Landahl på SVT Agenda som hävdar att ”det som sägs i riksdagen måste också kunna sägas i SVT”. Ett uttalande som vittnar om en skrämmande okunnighet. Frågor som i sin förlängning kränker mänskliga rättigheter och demokrati måste hanteras varsamt och balanserat, de kan inte bara kastas in som en eldfackla för att väcka debattdeltagare.

Dessutom hoppas jag att SVT inser att invandrare som begrepp är onödigt och felaktigt, politiker hanterar aldrig någonsin alla med utländsk bakgrund i samma korg. Formuleringen indikerar att det här med att vara utlandsfödd generellt är något negativt. Det blir betydligt intressantare om vi tar ut olika grupper av migrantarbetare, asylsökandet etc och funderar kring deras villkor och situation, och det var exakt vad politikerna försökte göra.

Jag tycker att senaste ”Medierna”, som ju ska granska hur medierna hanterar olika frågor, går delvis i samma fälla som de som ska granskas. Problem med invandring, integration etc kan givetvis diskuteras, att påstå att det inte sker eller får ske är i sig att låna sig åt populistisk retorik. Det kan alltid vara mer av allt, men att frågorna är frånvarande som det ofta påstås är helt enkelt inte sant.

Flera av de som intervjuas antyder att det är så, och att frågorna är kontroversiella.Klart att det är svårt att varje negativ uppfattning som framförs i medierna om grupper eller individer med utländsk bakgrund riskerar att uppfattas som en bekräftelse på människors främlingsfientliga uppfattningar. Men vi som arbetar med medier måste stå fast vid att vi inte har sådana fördomar, eller åtminstone är medvetna om att om vi har det så är det fel och något vi bör arbeta med för att göra ett bra jobb. Allt kan berättas om det sker på rätt sätt. Det är våra egna fördomar som är det största problemet, inte andras.

Känner mig så otroligt trött på alla som säger att ”nu ska vi lyfta på locket” och ”det ligger något i fördomarna, titta bara”. Så har det sagts i åratal, minns en rapport av SVT-reportern Christian Catomeris kring starten av ”Ungdom mot rasism” som diskuterade just detta redan på 1990-talet. Men vi pratar alltid om problemen, det ska vi göra. Frågan är hur.