Under tisdagseftermiddagen kom budet att Alice Babs är död, hon blev 90 år. Flera av hennes vänner som jag träffat under arbetet med filmen ”Alice Babs förlorade rättigheter” syns nu i medierna. Jag tänker till exempel på Ragnvi Gylder, hennes närmaste väninna sedan 60 år och den journalist som hade ensamrätt på att fotografera familjen i decennier. Idag intervjuas hon bl a i Expressen. I morse syntes trumpetaren Jan Allan och TV-producenten och musikern Lasse Zachrisson i SVT:s Gomorron (se SVT Play).
Flera av vännerna undertecknade ett debattinlägg som publicerats i UNT och Nacka Saltsjöbadens Tidning så sent som för någon dag sedan. I artikeln ifrågasätter de att Alices hölls gömd och att de inte ens kunnat skicka en blomma till hennes 90-årsdag. Det känns märkligt att debattinlägget kom så snart inpå dödsfallet. Men få utanför den trängre familjekretsen har ju vetat var hon befunnit sig och hon hur hon mått efter det besöksförbud som infördes strax före påsk förra året. I debattinlägget betonar de att de inte kräver att få träffa Alice, bara att hennes egen vilja ska respekteras.
Det känns fjuttigt att gå in och kritisera felaktigheter i artiklarna efter dödsfallet, men vill ändå peka på att det inte alls var Lotta Bromé som gjorde den sista intervjun i maj 2008, som Aftonbladet skriver. Mina samtal med Alice, som ingår i vår film, ägde rum förra våren. Förmodligen var även Lasse Zachrisson senare med sin dokumentärfilm ”Naturröstens hemlighet” som kom ut hösten 2008.
Anna-Lena Lodenius 
Förfärande att Alice Babs fick kämpa och strida för sin rätt att leva sin sista tid. Var hon överhuvudtaget dement? Varför fick hon inte delta vid minnesstunden för sin make, vilket har framkommit.
Många frågor kommer vi aldrig att få svar på.
Jag har inga skäl att misstro diagnoserna, i början märks det inte alltid så mycket, hon fick sina diagnoser först för ett år sedan och då talas det om vaskulär demens efter stroke försommar 2012 och eventuellt en begynnande alzheimer (tar det ur huvudet men Innebörden är korrekt) Demenssjukdomar behöver inte märkas hela tiden.
Gissningsvis blev hennes sista tid långtifrån turbulent, snarare extremt lugn. Kanske var det vad hon behövde, kanske var hon arg och frustrerad i början och tvingades ge upp. Det får vi sannolikt aldrig veta.
Ja, du gjorde tveklöst den sista intervjun med Alice!
I alla minnesord jag läst om henne nu, enbart förstärks intrycket av hennes *enorma* betydelse för svensk musik. Hon var den första svenska värlssjärnan i den moderna musikvärlden, med bredare repertoar än både Jussi Björing och Birgit Nilsson. Se bra på konserterna med SweDanes! Och jag begriper inte att hon tydligen (enl SVT:s Gomorron-program) inspirerade hundratals ”anti-Babs-föreningar” efter ”Swing it, magistern”. Jag kollade av den bekanta scenen på Youtube, och det var ju hur oskyldigt som helst. Men hennes ustrålning och musikalitet slog igenom som en smocka (tydligen t o m så långt som till Tjeckien, där Babs blev stor stjärna under kriget).
Vila i frid, Alice.
–Ahrvid
Pingback: Må Alice få vila i frid! | jerryolsson.com
Tack snälla Anna-Lena för din insats här och på andra hål!!
Hoppas Alice Babs’ sista dagar ändå blev ljusa och värdiga!
Mvh
Christer Dahlqvist
pemnsionerad svensklärare i Lysekil
Tack för stöd!
Ja det var en sammanflätning av Vännernas skrivelse och budet som kom om att Alice avlidit… Stor sorg, saknad men även en viss vrede över att detta kan hända Anno 2013-2014 i en rättsstat som Sverige… Vi bör vaka över de Äldres bestämmanderätt fortsatt – ett så sorgligt och orättvist slut på ett sådant facinerande och starkt Liv som Alice levt, i största delen i alla fall… Jag tror säkert att Familjen handlat i panik. Nu sjunger hon med Änglarna och hon är DEN STORA SOLOARTISTEN! Alice, Du fattas oss så… TACK för alla finna, djupa Minnen i Musikens tecken, det var ju det vi talade om och Du levde för…