Systemet med direktdemokrati i form av beslutande folkomröstningar gör Schweiz unikt. Idag har landets invånare röstat för att begränsa rörligheten för EU-medborgare. Det rör sig om cirka 80 000 personer per år som utnyttjar möjligheten att ta sig in i Schweiz från något EU-land. De flesta av dessa kommer från andra relativt välmående länder som Tyskland, Italien och Frankrike. (Se DN)
Marginalen i omröstningen var visserligen hårfin, 50,34 procent. Men resultatet kan bli försämrade relationer med EU. Dessutom varnar redan näringslivet för att det kan bli svårare att rekrytera rätt arbetskraft. Schweiziska företag är i minst lika hög grad som företag i andra länder beroende av välutbildad arbetskraft. Enligt SvD är hälften av alla anställda inom forskningsdelen av läkemedelsjätten Roche invandrare och fyra av tio nya företag skapas av personer födda i andra länder. (Enligt SvD)
Det var det högerpopulistiska schweiziska folkpartiet (SVP) som drev frågan till omröstning. Det är landets största parti, vilket gett invandringsfrågorna en särskild status. 2009 röstade Schweiz som första land i världen igenom ett förbud för minareter.
Se även: Expressen, , Sveriges Radio Ekot, Birgitta Ohlsson kommenterar i SVT,
Anna-Lena Lodenius 
Hej! Javisst, utgången i den schweiziska folkomröstning var inte rolig, och den åsikten delar jag med många schweizare. Diskussionens vågor har gått höga sedan valresultatet blev känt. Under den närmaste framtiden kommer det inte att bli lätt för Schweiz, men kanske inte heller för våra grannländer. Å andra sidan har schweizarna blivit specialister på att få ihop lösningar som alla kan leva med, även om det kan vara knepigare den här gången p.g.a. EU.
Hur skall man då kunna förstå valresultatet? Jag tror att en del av förklaringen ligger i Schweiz historia, d.v.s. alltsedan landet började formas den 1 augusti 1291! Det var då som de tre primitiva ursprungskantonerna Uri, Schwyz och Unterwald signerade en pakt genom vilken de lovade varandra ömsesidig hjälp om de skulle bli attackerade av utomstående makter: De vägrade envetet att komma under Habsburgarnas välde, och den 1 augusti är fortfarande Schweiz nationaldag. Man har lyckats slå tillbaka många fiender sedan dess… Misstron mot utomstående makter och övertygelsen att man bäst kan se till sina egna intressen lever kvar, i synnerhet i några av de tysktalande kantonerna. Det var med knapp marginal som man accepterade att bli medlem i FN 2002, och det var inte enbart neutraliteten som var en stötesten, men bl.a. det faktum att FN skulle innebära en fara för något slags kulturell imperialism!
Schweiz har fått utstå mycket kritik den här veckan, men trots det trista resultatet är det något som jag beundrar hos schweizarna. Vad jag uppskattar är, att även om man ofta har olika åsikter om diverse frågor så respekteras folkets vilja och man sätter igång att arbeta för att försöka formulera förslag som landet kan leva med samtidigt som det respekterar denna vilja. Det är ett land med 4 officiella språk och många olikheter. Det är ett under att man i denna heterogena situation trots allt kan finna en homogenitet som leder till att man på ett fredligt och relativt kultiverat sätt löser sina problem. Ofta går det inte snabbt med våra framsteg, men framåt går det. Sakta men säkert, trots ett och annat bakslag!
Till sist, när man tycker Schweiz är jobbigt i vissa avseenden, kan det vara bra att komma ihåg att landet gjort och gör stora insatser för humanitära ändamål och mänskliga rättigheter… även om man i det hänseendet aldrig kan göra nog. Men, det gäller givetvis även för andra länder, inklusive Sverige…
Tack för ditt kloka inlägg. Jag har en DVD i väskan till dig, du borde fått den för länge sedan. Är det ok om jag hör av mig utanför detta forum med frågor om det som händer i Schweiz, berättar mer varför?!
Ja vad göra egentligen? Demokrati är fint på papper för vänstermänniskor, men problemet är ofta så tycker folket annorlunda – och då är ju inte demokrati alls så roligt längre.
Jag håller med om att omröstningen fick olyckligt resultat och att det troligen blir negativt för schweizarna.
Men samtidigt är jag osäker på om vi (andra) förstår oss på schweizarnas mentalitet! Vi har skrutit om hur ”neutralt” Sverige varit (inte riktigt..) men Schweiz har varit så förbenat neutralt och isolativt att man inte ens förrän nyligen gått med i FN! FN var liksom icke-neutralt…
Jag läste en bok om Schweiz och andra världskriget (The Swiss and the Nazis, av Stephen Halbrook) och schweizarna var så anti-nazistiska att det lyste om det. Tyskarna kallades Schwabenswein (Schwaben=den tyska regionen närmast) och schweizarna hade ett närmast unikt armé/hemvärnssystem varvid 1/5 av dem skulle greppa sina vapen (som förvarades hemma) och gå ut i krig i händelse av ett tyskt anfall. Varenda bro, tunnel och väg var minerad i händelse av tyskt angrepp. Schweizarna begrep att man iofs var helt omgivet av fientligt territorium, men man skulle sälja sig dyrt. (I boken nämns flera gånger att man lät sig inspireras av finnarna och Vinterkriget 1939-40.)
Schweizarna är speciella. De är inte lätta att begripa sig på. Vi utomstående kan nog tycka ”Sjuttsigen, där röstade de fel!” men jag undrar om vi begriper oss på dem? Schweizarna är stolta, envisa och sig själva närmast. På gott och ont.
–Ahrvid
Ps.Schweiz har också fler invandrare än Sverige (jag är positiv till invandring, vill jag påpeka för att undvika missförstånd). Under WWII tog man emot fler flyktingar, desertörer m m än Sverige, ca 300 000 (Sverige tog emot ca 100 000).
Tack framför allt för tipset, boken låter mycket intressant för mina studier kring vad som händer i Schweiz just nu, bra med en bakgrund.
Jag håller med dig om att schweizarna är stolta och är sig själva närmast, det stämmer bra, för jag har bott i Schweiz och min svåger är Schweiz, fast han är svensk medborgare sedan länge. När jag bodde där,för ca 45 år sedan, var det redan då många invandrare som kom till Schweiz, många greker, många italienare, många från Spanien, många från Israel, ett flertal från Sverige osv. Kravet var att lära sig språket….jag talade engelska första månaderna, Schwiss-deutsch lärde jag mig att förstå, men inte prata….endast vissa ord. Min hyresvärd, en äldre dam sade till mig dagligen ”Fräulein Sie sind in der Schweiz und hier müssen Sie Deusch sprechen”. Min hyresvärd blev min ”privatlärarinna” på så att hon tvingade mig att tala tyska med henne, hon rättade mina fel och hon talade om för mig, vad jag skulle tänka på,för att komma in snabbt i samhället.
Jag fick beröm av min hyresvärd av grannar och dem jag lärde känna,och att jag lärde mig språket . .
Faktum är, att schweizarna var misstänksamma mot alla invandrare, bosatta utlänningar osv. Första tiden fick jag alltid frågor, varför jag bodde i Schweiz, hur länge jag skulle stanna där, om jag hade alla papper i ordning etc. Jag har fortfarande vänner där och vad jag förstår så är det skillnad på tysktalandfe delen mot den fransktalande delen. Många schweizare tycker väl som många andra, att de inte orkar ta emot fler, Schweiz har nog med sina egna problem och fler och fler tycker att, det är bäst för alla parter, att det är bäst att hjälpa flyktingarna i sina hemländer med tanke på att arbetslösheten etc, är stor i många länder., Samtidigt, vet de att de inte helt kan stå utanför EU.
Beslutande folkomröstningar står i en – vanligtvis väl dold – konflikt med den parlamentariska demokratins princip. Folkets vilja uttrycks på skilda sätt och detta kan leda till att omröstningens folkvilja kan komma i konflikt med riksdagsmajoriteten.
Enligt den svenska grundlagen ligger den politiska makten alltid och obrutet hos Folket, inte hos Riksdagen. Denna senare ses som ett instrument för det maktägande folkets politiska aktion. När Miljöpartiet var nytt i riksdagen försökte sig några av dess ledamöter på att under löpande mandatperiod söka stöd hos de egna valmännen. Något som den praktiskt sinnade partiledningen raskt satte stopp för.
Även rådgivande folkomröstningar – som i Sverige – leder i praktiken till konstiga lägen och olustiga konflikter. Tänk bara på högertrafikomröstningen och den om atomenergin. Usch!
Jag tycker det finns många problem med beslutande folkomröstningar. De kan verka som demokrati i fulländad form. Men få frågor låter sig reduceras till ett tydligt ja eller nej, och det är svårt att få ut rätt information till alla som röstar, risken är alltid en snedvinklad känslostyrd debatt.
Hej! Jag har bott i Schweiz och känner till landet ganska bra. Jag personligen tycker att det är bra för folket med beslutande omröstningar, speciellt när schweizarna ska rösta i en lokal fråga. Om jag inte missminner mig, så röstade schweizarna mot utropen från minareten. Jag har bott i Jordanien och 5 X 2 utrop per dygn, även nattetid kan få trivas med.
Beslutande eller rådfrågande folkomröstnaingar i en enskild fråga lokalt tycker jag är demokratin i sin rätta bemärkelse.
Schweizarna tycker precis som folk i andra länder att landet har nog med sina egna brister och behov och att det är bäst för alla parter att man hjälper invandrarna i sina egna länder.