Har just fått chansen att visa en film på filmklubben Fenix i Filmstaden i Råsund. Valet föll på ”Die Grosse Liebe” med Zarah Leander från 1942. Har länge varit nyfiken på hennes filmkarriär men det har varit svårt att hitta annat än enstaka filmer. ”Habanera”, en annan film från de tyska åren, finns på Amazon. Men den är uppriktigt sagt inte särskilt intressant. Desto gladare blev jag när jag hittade German War Films som säljer flera andra av hennes filmer med engelsk textremsa. Hittade dessutom en DVD med utdrag ur flera filmer med de bästa sångnumren på Ginza . (Fenix är bara öppet för inbjudna medlemmar).
Här är texten i min inbjudan:
Die Grosse Liebe / Ett möte i natten (1942)
Zarah Leanders filmkarriär i Tyskland är omdiskuterad, men filmerna visas inte särskilt ofta. ”Die Grosse Liebe” blev Zarah Leanders näst sista film för det tyska filmbolaget UFA. Den hade premiär 1942 och anses som den största kassasuccén för tysk film över huvud taget under krigsåren. Totalt ska 28 miljoner ha sett den.
Bakom kulisserna under filminspelningen växte Zarah Leanders obehag, berättar hon i sina enligt kritikerna väl tillrättalagda memoarer (”Zarah Leanders minnen”, 1972). Från 1942 var propagandaminister Joseph Goebbels även formellt (inte bara i praktiken som tidigare) enväldig i det numera förstatligade filmbolaget. Han lade sig i mer och mer, även i detaljer kring filminspelningarna.
Handlingen med den stilige flygofficeren som inleder en kärlekshistoria med den danska revysångerskan Hanna Holberg bygger på det klassiska temat med starka känslor som göds av avbrutna möten och plötsliga avsked, orsaken är förstås det pågående kriget. Det är svårt att inte läsa in regimens önskan att motivera tyska kvinnor att stå bakom sina män som tvingades ut i strid. I den meningen tjänade förstås ”Die Grosse Liebe” sitt syfte som propagandafilm för nazismen, även om det saknas uttalade politiska budskap.
Filmen förändrades en hel del under inspelningens gång, bland annat ändrades slutet efter att tyskarna inlett sitt angrepp på Sovjetunionen i juni 1941 (Operation Barbarossa). Den ursprungliga manusförfattaren kände till slut knappt igen sin historia. Förändringarna gjorde också filmen dubbelt så dyr som planerat.
Som i alla Zarah Leanders filmer spelar musiken en viktig roll. Den mest kända blev utan tvekan ”Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh’n” som finns med ganska sent i handlingen. Textförfattaren Bruno Balz skrev den under tiden som han satt i isoleringscell, han fängslades två gånger av Gestapo under Nazi-tiden på grund av sin homosexualitet. Själv hävdade han senare att det var kompositören Michael Jary och Zarah Leanders förtjänst att han inte hamnade i koncentrationsläger. Deras uttryckliga önskan att han skulle skriva musik för ”Die Grosse Liebe” ska ha bevekat makthavarna.
Regissör: Rolf Hansen
Procent: Walter Bolz för UFA (Universum Film AG)
Manus: Peter Groll och Rolf Hansen efter en idé av Alexander Lernet-Holenia
I rollerna bland andra: Zarah Leander och Victor Staal
Musik: Michael Jary, Franz Weihmayr
100 minuter, språk tyska, textad till engelska
Anna-Lena Lodenius 
Musiken är väl egentligen det bästa med alla hennes filmer, även de som i övrigt inte är mycket att ha. Har en otextad version av Premiere, hennes första UFA-film. Men även där står man ut med sång- och dansnumren. Min favorit är annars "jag står i regnet" i Zu Neuern Ufern från 1937 som handlar om hur Zarah hamnar i fängelse intressant nog! Den innehåller också "Yes Sir" där hon bär väldigt ekivok klädsel (nästan genomskinlig), bra låt också. Så jag håller nog på den (filmen alltså) om vi talar om musiken.
Habanera innehåller dock den flottare musiken, om du frågar mig. (och det gjorde du ju inte men jag säger det ändå :))