Bilden tog jag vid SD:s valkonferens i Älvsjö den 15 mars 2014.

I början av veckan besökte jag Lund för att prata om höger-populismen i Europa med utgångspunkt i min och Mats Wingborgs bok ”Krutdurk Europa”. I samband med detta föredrag, som arrangerades av SNS, bad Sydsvenska Dagbladet att jag skulle skriva ett debattinlägg.

I artikel diskuterar jag det faktum att när SD växer betyder det att Sverige håller på att få en situation som liknar den som finns i flera andra länder i Europa med tre jämstora block, ett röd/grönt, ett blått och ett högerpopulistiskt. Hittills har samtliga partier undvikit samarbete med SD. Men om SD växer blir hela den parlamentariska situationen oklar och svårnavigerad, och det kan göra att något av blocken – erfarenhetsmässigt är det oftast det blåa – till sist ändå öppnar dörren för ett visst mått av inflytande från högerpopulistiskt håll.

Eftersom det var näringslivet som arrangerade diskuterade vi en del kring hur företagen kan och bör förhålla sig till partier som SD. Flera deltagare uttryckte en rädsla för ökad protektionism och att det kan bli svårare att rekrytera arbetskraft i andra länder när högerpopulistiska partier får mer att säga till om. Moderator för seminariet var Lars Mogensen, och dessutom deltog Björn Fryklund från Imer som skrivit om högerpopulism ända sedan 1970-talet. Hans doktorsavdhandling handlade om nordiska missnöjespartier, och jag läste den med stort intresse när jag började skriva om detta. Då var det ännu ingenting som  vi i Sverige sett särskilt mycket av, annat än att det fanns enstaka lokala partier i Skåne.

NYTT: Föreläsningen fick för övrigt lysande recensioner av min antagonist på vänsterkanten Petter Larsson som skriver i Helsingborgs Dagblad. Så något måste jag väl ha gjort rätt. Jag tror möjligen vi delar en frustration över att det finns så många missförstånd som behöver redas ut kring de här partierna.