Det känns konstigt att sprätta kuvertet från förlaget med den senaste boken som jag medverkar i. Jag kan nämligen inte läsa texterna, den lilla tyska jag lärde mig på två år i gymnasiet har tyvärr raderats mer eller mindre fullständigt.

Antologin ”Hilfe zum Aussteig” tittar på avhopparverksamhet både i Tyskland och i andra länder. Min text om avhopparstöd för nazister handlar om svenska Exit, en verksamhet som bedrivs på Fryshuset. Texten skrevs på engelska, och det finns en möjlighet att även den engelska versionen publiceras (en brittisk organisation tittar just nu på detta). Annars läggs den antagligen ut på nätet.

Nyligen fick jag reda på att tyska Exit – alltså motsvarigheten till den svenska organisationen – av någon anledning inte varit tillfrågad om att medverka i den här antologin. Jag vet inte vad orsaken är, men jag har varit i kontakt med dem flera gånger och har ett gott intryck. Den här typen av organisationer, som delvis drivs av personer med en egen bakgrund i de organisationer de valt att bekämpa, är ofta skakiga projekt, vilket min text berättar om. Men det finns också en oerhörd fördel i att ha kunskapen om miljöerna och de egna berättelserna. Genom en samverkan med professionella kan det bästa resultatet uppnås.