Idag kom det en ny opinionsmätning från opinionsinstitutet Sentio som påstår att SD skulle få mer än var fjärde röst, 26,2 procent, om det var val idag. Mätningen gjordes 3-9, september vilket betyder att den genomförts samtidigt som flyktingsituationen aktualiserats i alla medier och människor visat ett större stöd för flyktingmottagandet än på många år. Hur är det möjligt?
Med alla reservationer för att Sentio räknat fel tror jag det finns två förklaringar:
- Att flyktingfrågan är på dagordningen gynnar i sig SD eftersom det betyder att partiet får större möjlighet att nå ut med sina åsikter.
- Det sker en polarisering, samtidigt som de som stöder flyktingmottagandet blir allt mer säkra på sin sak blir också motståndarna det, de stärks i sin övertygelse av att se att den andra sidan växer.
SD ger sitt stöd för den danska modellen att halvera stödet till flyktingar, och annonsera i pressen i Libyen att detta sker så att flyktingarna ska förstå att de inte kommer att tas emot med någon större värme i Danmark. Däremot riskerar den kvinnliga SD-politiker i Skåne som skrev ”Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!” på sin Facebook uteslutning. Richard Jomshof i partitoppen tar avstånd från uttalandet i SVT. Händelsen visar ändå på spännvidden i partiet mellan de som vill ha ett mer nertonat flyktingmotstånd och de som inte är främmande för den här typen av grova utspel, låt vara att det skedde på Facebook den här gången och inte i något större mer offentligt sammanhang.
Att SD fortsätter att växa trots asylhysterin är i själva verket inte alls konstigt. Asylhysterin saknar folkligt stöd, det är bara en megakampanj av etablissemanget.
Bilderna vi ser visar människor i nöd och utsatthet. Men de ger också en bild av anarki.