Svenska motståndsrörelsen har nu officiellt bildat det politiska parti som det tidigare talats om, eller den parlamentariska grenen för att använda deras eget språkbruk. Det rör sig nämligen inte om någon helt ny organisation utan bara en del av en redan befintlig rörelse.
Det var redan förra hösten som beskedet kom om att partiet, som alltså heter Nordiska motståndsrörelsen, var på gång. Men det har tydligen tagit fram tills nu innan organisationen formellt är på plats. SMR sitter ju sedan tidigare i Ludvika kommun, på ett mandat som tagits över av Sverigedemokraterna.
Jag har mycket svårt att tro att det här partiet kommer att locka några större grupper av väljare. Svenskarnas parti lade ner nyligen, efter att ha fått betydligt färre röster än de räknat med och inga alls kommunala mandat i förra valet. Nederlaget skedde trots att partiet var ett försök att gå ut med ett bredare budskap. Att SMR med sin mycket mer militanta framtoning skulle lyckas förefaller osannolikt. SMR vill bland annat stoppa invandringen, skicka tillbaks alla som inte är etniska nordeuropeer, göra Norden till en självförsörjande enhet och ”återta makten från den globala sionistiska elit” (läs judarna). Partitidningen Nordfronts ansvarige utgivare åtalades nyligen för hets mot folkgrupp för att ha publicerat en artikel som hyllade Adolf Hitler.
Folk i allmänhet tänker på ett sätt och röstar på ett annat. Man kanske vill ha hårdare tag men för säkerhets skull röstar de på SD som ju ändå garanteras en plats i riksdagen. Men så ha vi ju fem val, riksdag, landsting, kommun, kyrka och EU och detta kan få små partier att göra sin stämma hörd om man bara av strategiska skäl klarar av att koncentrera sig på ett av valen, förslagsvis något av de tre sistnämnda. Detta torde i synnerhet gälla FI som ju kanske inte kan locka folk till att tro att de kommer in i riksdagen, men en röst i kommun eller kyrka kanske skulle ge resultat. Och detta gäller förstås alla små partier. Men nu (september 2015), händer ju något som kommer att förändra den politiska bilden helt. Man undrar bara hur och åt vilket håll. Säkert är ändå att det numera är islam och inte judarna som är den allra yttersta högerns stora fiende. Sedan finns det undantag och bland dessa även undantag osv. Därför samma sorts splittring hos de extrema som en gång hos SAP i frågan om Israel eller Palestina.
Om framtiden vet ju vi ju inte så mycket. Skrämmande prognoser kan ju användas för att stävja en utveckling som man befarar. Att det inom SD finns en ihållande opposition mot partiets begränsade ambitioner är känt. När nu såväl Nationaldemokraterna som Svenskarnas Parti blev misslyckanden säger ju inte detta att ett tredje försök nödvändigtvis skulle gå samma öde till mötes.
Nog finns det väl utrymme för ett – jämfört med SD – ilsknare parti på den nationella sidan. Jag tillåter mig att gissa på ett tänkbart väljarstöd runt 3 %. Kärnan i SMR utgörs av intelligenta och bildade samt till personliga uppoffringar beredda personer.
Du är betydligt mer optimistisk (eller pessimistisk från min horisont) än jag, vi får se vem som får rätt. Men 3 procent? Svenskarnas parti fick väl inte mer än 5 000 röster?
över 1000 röster 2018 (och givetvis noll kommunmandat) borde ge NMR glädjeorgier.