Nordiska populister har svårt att klara makt

Under hösten har det kommit två artiklar där jag skriver om nordiska högerpopulister. Den första fanns i tidningen Tvärdrag nr 3:2015 och handlade om högerpopulism i ljuset av det stora flyktingmottagandet. Den andra fanns i Ordfront magasin 5:2015 och var mer en genomgång av samtliga sådana partier i Norden med skillnader och likheter.

Både norska tvärdrageeeFremskrittspartiet och Sannfinländarna sitter i regeringen. Även Dansk Folkeparti blev tillfrågade om att sitta i regeringen med liberala Venstre, men de avböjde trots att de blev landets största borgerliga partiet i valet försommaren 2015. Det var förmodligen klokt, högerpopulister har svårt att klara av att leva upp till förväntningarna när de får mer makt.

Sannfinländarna har fått halverat väljarstöd sedan de hamnade i regeringen 2015, och även Fremskrittspartiet har varit nere på nivåer kring 9 procent , även det en halvering jämfört med valresultatet 2013. (På sistone har de dock ökat kraftigt igen och låg i december på 18 procent.) Förklaringen till att maktinnehav ofta betyder minskat väljarstöd är att de högerpopulistiska partierna tvingas administrera obekväma beslut som ett ökat flyktingmottagande, nerskärningar av välfärden och i Sannfinländarnas fall stödpaket till fattigare euroländer, helt på tvärs med vad de lovat väljarna. Dansk Folkeparti däremot har en minst lika stark ställning som tidigare, och partiledaren Kristian Thulesen Dahl har korats till landets populäraste partiledare flera år i rad. Dansk Folkeparti lyckas ändå påverka politiken från sin posomslag_5_2015ition som ett stödparti.

I Finland höjs röster om att Sannfinländarna borde lämna  regeringen. Föregångaren Landsbygdspartiet satt i regeringen 2 gånger och båda gångerna betalade partiet också med minskat väljarstöd.

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nordiska populister har svårt att klara makt

  1. Mikael skriver:

    Parlamentariskt taktiserande för att slippa ovälkommet inflytande från ytterkantspartier till höger och vänster har givit skilda resultat. När Hitler – då anförare av en bråkig minoritet – blev rikskansler i Weimarrepublikens sista ministär trodde många att nu skulle luften gå ur nassarnas. Det blev istället statskupp och upplösning av alla partier utom ett, nämligen NSDAP. I efterkrigstidens Europa hade kommunisterna en stark ställning. I Italien och Frankrike gällde emellertid bekymren främst de röda partisanerna, inte de kommunistiska politikerna. De senare var – vilket De Gaulle också visste – rädda för sina med engelska och amerikanska handeldvapen samt med marxistisk doktrin väpnade kamrater. Kommunister som medlemmar i demokratiska regeringar blev i dessa länder parenteser. Annat i Östeuropa _ _ _ _ _ _ _

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s