Detta budskap fanns på banderoller och banners inför NMR:s 1 maj-demostration 2016.

Det har hittills gått ganska lugnt till i Borlänge, där Nordiska motståndsrörelsen (tidigare Svenska motståndsrörelsen) demonstrerar på 1 maj i år.
Runt 300 nazister är på plats, varav drygt 100 är klädda i identiska vita skjortor med svarta slipsar. De har mötts av ungefär lika många motdemonstranter från olika organisationer som Nätverket Dalarna mot rasism och We are Dalarna (en representant för den senare gruppen genomförde i veckan en gödselattack mot den plats som NMR valt för sitt möte). Polisen har hittills (detta skrivs kl 15.45) framångsrikt lyckats hålla isär grupperna, frånsett någon mindre sammandrabbning som var över på mindre än en minut.

Svenska motståndsrörelsen kallar sig numera Nordiska motståndrörelsen och har bildat ett politiskt parti.

Många medier är på plats, och lokala medier direktsänder hela dagen (SVT Dalarna och Dalarnas Tidningar). Det blir på ett märkligt sätt en situation där medienärvaron gör att alla närmast förväntar sig bråk. Så var det också tidigare vid de årliga manifestationerna på Karl XII:s dödsdag 30 november och senare vid den återkommande Salmemanifestationen i början av december. Själv är jag standby för SVT ifall det händer något. Det har det å andra sidan gjort ibland vid liknande tillfällen, så någon helt omotiverad nyhetsprioritering är det väl inte. Dagen är ju inte heller slut än, ibland uppstår sammandrabbningar efteråt.

Någon kanske kan undra över varför nazister väljer att demonstrera på 1 maj. Att nazismen ser sig som en arbetarrörelse är ingenting nytt. Redan tyska nazistpartiet firade 1 maj när Hitler blivit Rikskansler 1933, men intog redan dagen därpå ett antal fackliga kontor och fängslade en rad fackliga aktivister. Nazismen, då som nu, prioriterar nationell samling framför klasskamp och allt det som facket står för. Icke desto mindre försöker de då och då blanda sig in i arbetarrörelsens dag. Senast var väl 2014 i Jönköping då numera nedlagda Svenskarnas parti tågade i Jönköping. NMR har valt mottot ”Kamp mot storfinans och folkförrädare” som kan utläsas som ett antisemitiskt slagord.

Hans Lindqvist, tidigare journalist på Falukuriren och författare till en utmärkt bok om nazism i Sverige som kom något decennium innan jag började bevaka ämnet (”Fascism i dag – förtrupper eller eftersläntrare”, Federativs) resonerade klokt i lokal-TV om att man nog inte ska se det som hänt idag som en uttryck för att nazismen i Sverige vädrar morgonluft. Tvärtom menade han att det kanske är bra att de väljer gårdagens former och uttryckssätt eftersom  de då sannolikt lockar betydligt färre än om de valt att uppdatera sig.

Efter att en rad organisationer som Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna lagt ner framstår NMR som en av få någorlunda synliga grupperingar inom den svenska extremhögern. Det betyder inte att alla i de här miljöerna tycker att det här är rätt organisation att stödja, då skulle fler ha tagit sig till Borlänge idag. NMR sitter ju i Ludvika kommunfullmäktige (Per Öberg) och har en ersättare i just Borlänge kommun. Men i båda fallen beror det på att de kuppat sig in på listor för SD. Jag bedömer det som otroligt att de kan ta sig in i motsvarande politiska församlingar av egen kraft. Svenskarnas parti som framstod som öppnare och mindre extrema fick ju inte ett enda mandat i valet 2014, vilket var en orsak till att de senare lade ner verksamheten. Däremot kan förstås deras närvaro upplevas som hotfull och obehaglig, och det är ju ingen tvekan om att de har ett odemokratiskt och hatiskt budskap och att många av företrädarna är dömda för mer eller mindre grova brott.