Jag skriver på debattplats i Expressen:
”Miljöpartiet är i kris, och detta ska lösas med personbyten i toppen. Valberedningen föreslår att det språkrör som till stor del är orsaken till krisen får stanna: Gustav Fridolin som lyfte fram flera av de kritiserade personerna till sina positioner. Bilden av Miljöpartiet som ett demokratiskt parti som vill verka mot radikala islamistiska tendenser har knappast förstärkts.
En annan del av kritiken handlade om ifall ett parti som accepterar höga företrädare – Yasri Khan – som inte tar kvinnor i hand – kan kallas feministiskt. Miljöpartiets valberedning föreslår att det manliga språkröret, som inledningsvis inte kunde se problemet med detta, stannar och det kvinnliga får gå. Bilden av Miljöpartiet som ett feministiskt parti har inte heller förstärkt.
Framför allt är det lätt att få intrycket att Miljöpartiet är mer oroat över mediebilden, hur partiets företrädare framställs utåt, än av sakinnehållet i kritiken. De verkar också påtagligt ointresserade av vad deras ministrar åstadkommer.”
Anna-Lena Lodenius 
Loddan:
”Jag skulle nog inte räkna ut MP än.”
Nej inte jag heller, de har nog en kärnväljargrupp kring 5 % som stödjer dem trots alla svek.
KD räknar jag dock ut redan nu, kan inte se något som skulle kunna vända deras trend.
Även där skulle jag säga att vad vet man, de har kommit tillbaks förr.
Det är intressant detta med MP. Jag är ju själv ”uppväxt” i ett parti som svor på att vara undantaget, ett parti som inte var som alla andra – men som ändå bit för bit blivit just det man sa att man skulle vara motsatsen till.
Detta är ju inget nytt i MP, denna utveckling har pågått mycket längre . Men den har blivit tydligare och mer brutal med Fridolin som Ledare. Alla såg inte detta komma, han sågs ju länge som ett MP-mirakelbarn som kanske mer än någon annan personifierade partiets rebellanda. Med honom i ledningen, trots tidigare ledare som mer eller mindre kört över medlemmarna i tidigare viktigare frågor (EU, inga gränser, medborgarlön ect) så framstår ju Fridolin som ett verkligt paradigmskifte – han styr med en järnhand som jag tror ingen kunde förutspå.
Intressant i detta är ju så också att han varit så otroligt misslyckad som ledare. Med honom har stödet fallit i backen, inflytandet i regeringen har varit noll, hans arbete som utbildningsminister får en att undra om han går till jobbet alls (jag ska rädda skolan på 100 dagar), och samtidigt har han krävt att MP på område efter område ska lämna sin politik och ideologi.
Så blev trycket för stort för några månader sedan för stort, men som en sann opportunist och egoist försökte han (och Romson) stärka sin egen makt i partikrisen. I media sades det att ”ställde sina platser till förfogande”, men i realiteten så var det ett ultimatum till medlemmarna (”Får vi inte mer makt så stciker vi, och h vad ska ni göra då?”) – jag har sett precis samma agerande av psykopater i SD. Men bluffen misslyckades, medlemmarna köpte inte hotet. SÅ var gör Fridolin då? Jo han offrar Romson för att kunna sitta kvar som Ledare själv – trots att han är betydligt mer ansvarig för partiets kris än henne.
Fult spelat, men så är det också en osedvanligt ful person.
Detta lär inte, i alla fall inte på kort sikt, lösa partiets kris. Jag är mycket nyfiken om medlemmarna stillatigande kommer att acceptera detta. Vi får se, men jag själv är förvånad över att hans personliga agenda lyckts så här länge i MP med tanke på vilket kaos han försatt partiet i.
Men kanske är det så, att MP:s rebelldagar är över en gång för alla och man helt enkelt köper att det är så här det ska se ut i framtiden. I sådana fall kommer MP nog att slåss för sin blotta existens i valet 2018. Och skulle KP få lämna riksdagen, bli då inte förvånade när Fridolin lämnar och vänder partiet ruggen redan dagen efter. För detta är en tvättäkta politisk psykopat som bara har lojalitet till sig själv.
Eller vad säger du Loddan?
Det kom ju en bok om MP som just beskriver partiets väg från att vara annorlunda till mer som alla andra – har ännu inte läst den. Är inte helt med dig i skildringen av den totala despoten Fridolin, han anses också vara en god kommunikatör och har bl a därför haft ett starkt stöd, och Romsons ställning var skakig av flera skäl redan innan den här senaste krisen. Mycket kan hända än före nästa val, hur många gånger har KD varit uträknade?
Boken står faktiskt på min ska-läsa-lista också. Även om SD och MP är motpoler i mycket så ser jag fram emot att läsa om deras kultur innan och efter riksdagen – mina erfarenheter på ämnet men andra sidan är ju inte obetydliga.
Vad det gäller Fridolin så hade jag ju lite kontakt med honom när jag var SDU-ordförande och han då språkrör i Grön Ungdom. Det verkar ha hänt mycket med honom sedan dess, eller så är det bara att han ser färre och färre skäl att hålla masken både utåt och internt numera. Det ska nog till mycket om man ska få lämna riksdagen 2018, de tycks ju ha en kärnväljargrupp kring 5 % som röstar oavsett.
Men vad det gäller KD så kan vi nog räkna ut dem denna gång va? Deras ledning verkar ju helt agera utan plan (som AKB skulle sagt). Ena dagen skall man ta tillbaka konservativa väljare från SD, dagen efter säger Ebba att hon ska gå i Pride. Populism i all här, men här är det nog ”One sice size fitts none”. Nåja, jag kommer inte att sakna dom.
Jag skulle nog inte räkna ut MP än.
Jag har en svag misstanke att Miljöpartiet vill visa att man fortfarande är det yviga maskrospartiet genom att kratta för en riktigt kaotisk kongress, så som det brukade vara på den gamla goda tiden.
Ja det är ju en tanke 😉
Vad har hon uträttat för stordåd, tycker du, Anna -Lena?
Hon har sagt att medelhavet är Auschwitz, hon kallade 11 september attacken på tvillingtornen för olycka, han hade giftig färg som hon målade sin båt med.
Det har mest hoppat grodor ur hennes mun, under hennes tid som statsråd i regeringen.
Nej, några stordåd har hon inte uträttat.
Kan inte påminna mig att jag yttrat att hon skulle ha uträttat några stordåd, bara att hon lyckas förhållandevis bra med miljöpolitiken. Däremot är det väl inte så konstigt att hon går, och det borde även Fridolin som är den som framför allt agerat fel i de frågor som krisen handlar om göra.
Okej.
Jag tycker också att Fridolin, skulle avgå, det blev som i barnprogrammet mupparnas, man såg som barn, alla dessa skandaler och grodor som kommit ur olika miljöpartister munnar och beteenden, det blev tragikomiskt.
Från handslag som uteblev till att idiotförklara journalister som miljöpartisten i Lidköping gjorde.
Miljöpartiets egen feminism spelas ofta ut ihop med kritik av andra partiers. Nu är man ovillig at praktiskt tillämpa feminismen för egen del. Det står väl klart att båda språkrören har dummat sig. Gustav Fridolins missgrepp är emellertid betydligt värre. Likväl väljer man av okänd anledning att göra sig av med Åsa Romson. Att inte veta var Auschwitz ligger, inte veta hur det uttalas är illa – dock knappast avgörande vid en samlad bedömning av hennes politiska kompetens.
Jag försvarar egentligen inte Romson, även om jag tycker de glömmer bort att hon faktiskt uträttat en del. Men en för alla alla för en, två språkrör går samtidigt, så brukar MP göra och just nu finns absolut ingen anledning att spara ett.
Klockren analys.
Väl talat.